Direktlänk till inlägg 10 februari 2015
Det blåste lite lätt uppe i Varras.
Det blåste så att strömmen gick.
Det är inte optimalt för strömslukande tonåringar och mörkrädda småkorkar.
Men det gick.
Mellan strömavbrotten på lördagen hann vi laga mat och se på lite Melodifestival.
...itīs gonna stiiiink, stink so bad...Hur tänkte Erik Saade nu?
Solen kikade fram mellan stormbyarna och vi hann skotta alla taken.
Förutom bastun. Och garaget.
Det får Don Varras fixa själv.
Natten mot lördag kom febern smygande över tröskeln.
MiniLiten började koka på förnatten.
Perfekt!
På morgonen upptäckte jag några små röda prickar.
Vattkoppor in da house!
Vabruari.
Pappan tar de första dagarna på vabveckan.
Jag får ta torsdag-fredag.
Jag har åtta miljarder APL-besök att hinna med, men det ska nog ordna sig.
Min Faster Mona är jävlat bäst!
Så att ni vet.
Nrä man inte kan och har tid att baka själv, får man levererat till dörren.
Win!
Jag ska bjuda min hattMona på middag.
Vad kan man annars ge, som tack?
Middag är väl bra?
Ällä?
Vi säger så så länge.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...