Direktlänk till inlägg 17 mars 2015
Idag visade jag en dokumentär för mina elever.
Har ni 53 minuter över tycker jag att ni ska se den.
På Stadsmissionens pensionärskollo på Stenfasta har flera av gästerna passerat hundraårsstrecket. Alla berättar de om att de fortfarande har samma längtan efter kärlek, gemenskap och glädje när man har fyllt 100 år som när man var yngre. Många av dem sitter isolerade i sina lägenheter under året, de är för friska och pigga för att få hjälp av samhället men för gamla för att våga sig ut på egna upptåg. Och alla bär de på samma längtan, nämligen att få ha roligt tillsammans under två sommarveckor. I dokumentären möter vi människor som levt ett sekel, men har både livsgnista och humor kvar.
Varför finns det inget sånt här i Arvidsjaur?
Eleverna bubblade av frågor rörande livskvalitet, döden och kärlek på äldre dar.
Fantastisk.
Väcker många känslor i en.
Gråt och skratt.
vi säger så så länge
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...