Vaknade idag med en enorm saknad i kroppen.

En sån där saknad som bara kommer, från ingenstans. Som inte riktigt går att sätta fingret på.

Vi var hemma på middag hos min svärmor igår, det kan väl vara det som utlöst det.

P har hela sin familj här i surStockholm.

Jag har en massa mil till min familj.

Det känns.

Idag.

Jag saknar Stora och Mellan.

Två veckor känns som en hel evighet.

Jag får väl begrava mig i skolan. Har ju egentligen bara finputs och en power presentation kvar i den här kursen.

Sen är det bara att sätta tänderna i det där arbetet som skall vara på 20 sidor.

Snark.

En kopp kaffe kanske!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...