SNÖN

Lite skönt ändå, för jag är då sjukt less på regnet.

Snö, känns lite mer legitimt den här tiden på året.

Julen ska vara vit, annars är det då ingen jul.

Jag längtar till helgen, vi tänkte baka pepparkakshus och lussebullar, ta fram adventsljusstaken å allt det andra som hör till.

På söndag blir det glögg och mys för hela slanten.

Jag som älskar glögg.

Min syster hade lagt upp en bild på instagram där hon drack glöggte? Det lät spännande.

Det skulle jag vilja testa, får leta i såna te- och kaffeaffärer.

Måste försöka åka iväg på lördag och småhandla inför helgens stök. Det behövs glödlampor, värmeljus och annat jultypiskt krafs.

Valpen då.

Jo, han frodas och mår som en liten prins.

Det har sjunkit in för alla i familjen att vi numera är hundägare, på både gott och ont. Barnen har insett att städa rummet och plocka upp från golvet är en ständigt pågående aktivitet.

Annars är det kört.

P får kliva upp på nätterna och hålla honom sällskap när han gråter på nätterna.

Härom natten somnade han halvt liggandes inne i buren tillsammans med Arrak. Hehehe...

Men annars är det precis så mysigt att ha hund som det verkar.

Jag börjar bara fundera lite över det kommer att bli, när Arrak blir lite större och inte sover lika mycket och behöver lite mer attention.

Då det också kommer att finnas en liten bebis som också skall ha lika mycket tid.

Det måste gå.

På någe vis.

Här är ett litet kollage från förmiddagens promenad.

Snö får 4 fulla hundskålar av 5 möjliga av Arrak.

Kul men kallt.

Vi säger så så länge.

Det var inte populärt hos någon av familjemedlemmarna.

Tur att vi inte är gjorda av socker ändå.

Stora och Mellan muttrade rätt ordentligt ändå, och jag sätter tre triljarders kronor att Mellan kommer att ringa efter skolan och tigga skjuts hem.

Damen i fråga kan vara rätt så bekväm när hon lägger den sidan till.

Det kan den här lilla sötkorven också...

Bär mig!

Det utstrålade den lilla kraken när vi promenerade ned till dagis i morse.

Men han tultar tappert på ändå.

Vissa bitar bär jag honom, när han verkligen strejkar. Vilket han gör efter en bit.

Kallt och läskigt.

Idag fick han ha sin lilla vind/regnjacka övanpå den stickade.

Han är så söt i den, så man smäller av.

Just nu ligger han och sussar gott på soffan.

Här är en bild på Stora och Arrak när de slumrade på soffan igår.

Stora har precis som jag gått och blivit förkyld.

Då är det skönt med lite mojs.

Det har gått som en dans.

Nästan för bra för att vara sant.

Efter sista kvällsmålet, majsvälling med en äggula i,vid halv elva tiden så var det dags för att sussa för natten.

Vi bar in buren/väskan/husvagnen i vårt sovrum.

Hade inte hjärta att låta honom sova ute i hallen alldeles själv.

Yep, vi är blödiga hundägare.

Men till en början, de första nätterna får han sova inne hos oss, men i sitt krypin.

Hur som helst, så somnade han och sov sedan fram till tre då han var uppe och jazzade ett tag.

Sen somnade han om i kojan och sov fram tills dess att P klev upp och tog ut honom på morgonkisspromenad.

Första natten avklarad alltså.

Sen fick han sitt första mål vid halv sju. Lekte en stund. Kissade. Däckade i kojan.

Fick väcka honom när det var dags att hänga med ned till dagis, och det var inte kul må ni tro.

Han lufsade bakom oss, och mötte i backen en struttig lös hund. Hua...

Jag fick plocka upp honom och bära honom resten av vägen. Så han skakade, stackarn.

Tror att det var en blandning av skräck och kyla.

Väl hemma, lekte vi en stund.

La oss på soffan och däckade tillsammans på en kudde.

När han vaknade, krånglade jag på honom hans stickade tröja, tog ut honom, överröste honom med glada tillrop och små godisbitar för att han kissade i gräset.

När vi kom upp i läggan, var maten färdig för att inmundigas. Den slukade han i ett nafs, och sen må ni tro...

Han däckade i sin koja.

Det är alltså såhär de närmaste dagarna kommer att se ut.

Äta, leka, kissa, bajsa, sova och så börjar allt om igen.

Precis som en bebis.

Jag känner att jag kan det här.

Jag kan nog bli en bra hundägare i slutändan.

Tror jag.

våran lilla valp.

Vi har fått tillökning.

En alldeles underbar liten Rhodesian Ridgeback.

Han äter, leker och kissar och bajsar.

I den ordningen...typ.

En otroligt snäll och rar hundvalp.

Så här kan det få vara.

Han har till och med haft på sig sin lilla stickade pullover och kissat ute i gräset.

Hurra!

Jag är kär.

Nu ska vi bara ha en liten bebis också, så är familjen komplett.

Vi säger så!

Har haft en mardrömsvecka.

Igenting blir gjort.

Inte för att jag är särskilt akriv.

Fortfarande förkyld och allmänt seg i kroppen.

Nu är äntligen pencillinkuren avslutad, så nu borde mina toalettvanor återgå till den normala.

Jag är jätteless på att vara havande.

Det känns som att jag varit gravid i tre år på raken. 

Skönt att det snart är över.

Ser nästan lite framemot förlossningen. Men bara ytterst lite.

Idag är det fix och trix fredag.

Barnvagnen skall hämtas ut på Barnens hus.

Vi ska åka och införskaffa diverse pryttlar till hundvalpen som flyttar in här på söndag.

Jo, just det ja. 

Vi skall bli med hund också.

Varför skall man göra det lätt för sig?

Nej, bebis och hundbebis samtidigt.

Det kör vi på.

Torka hundkiss, plocka hundbajs.

Byta blöjor och amma.

Det ser jag framemot den närmaste månaden.

Valpen hinner förhoppningsvis vänja sig med oss som familj innan bebis kommer.

Det hoppas jag på.

40 års fest på lördag.

Klänning fixad på H&M för 150 riksdaler.

Vi har bestämt oss för att vakna hemma.

Blir trix och stök med att sova borta. 

Igår såg jag sista delen av Twilight med kusinen på bio. 

Vi fick en ofrivillig paus mitt i filmen då textningen försvann, och fick en biobiljett som kompensation.

Så jag gick på bio gratis. 

Nästan.

Vi åt ju mat, godis och drack kaffe på Waynes.

Nu måste jag ta tag i mig själv.

Det här går ju inte.

Hoppas att den här ofrivilliga depressionen snart går över. 

Jag blir galen annars!

Den bara kom och gick.

Helgen alltså.

Stora och Mellan åkte hem till sin pappa efter skolan på fredagen. 

Så vi har varit en liten familj i helgen. 

P spenderade hela lördagen på svensexa, så honom såg vi inte röken av förrän natten mot söndag.

Jag och Liten tog en promenad till biblioteket, och lånade ditt och datt.

Handlade lördagsgodis och såg film.

Söndagen handlade om innebandy.

Stora gjorde ett mål. 

Men han blev också utvisad.

På grund av sina slarvigt knytta skosnören. 

Kanske får lov att bli kardborre nästa gympasko.

Denna vecka MÅSTE handla om skolarbete.

Har inte tid att slösa.

Jag menar, veckorna går.

Magen växer.

Stressad!

Man tror ju att sjukvården alltid ska stå för kompetens.

Njet.

När jag lämnade närakuten i söndagskväll, sade läkaren att jag skulle gå till min vårdcentral på tisdagen och byta tamponader i öronen. 

Sagt och gjort. Jag åkte till min vårdcentral, tidigt, för att hinna få en tid på den öppna mottagningen.

Jag kom dit och var tredje i kön.

När det var min tur, möttes jag av en kvinna som antagligen fått sin menstruation under morgonen, eller så hade hon upptäckt att hon aldrig mer skulle få sin menstruation, dvs. att hon var en klimakteriekossa.

Sur som ättika var hon iallafall.

- Vad söker du för? fräste hon till mig.

Jo, det är så här att jag skall byta tamponader i öronen.

- Va? Det vet jag inte vem som gör här, skall du träffa en doktor eller en distriktssköterska?

- Du, jag har ingen aning, sa jag. Jag skall bara byta tamponader, det är allt jag vet.

- Jaha, snäser hon till svar. Då måste jag ta reda på vem som kan göra det då. 

  Knappeti knapp på tangentbordet.

- Du får sätta dig ned och vänta.

Som ett får, sällar jag mig till flocken och sätter mig igen i den röda skinnsoffan, formad till ett u.

Efter en liten stund, ropas mitt namn upp av en kvinna och jag tänker att hon säkert är en distriktssköterska.

Hon visar in mig i ett rum, inte ett sånt där rum med säng och skrivbord, ni vet, utan ett rum med skrivbord. Som ett kontor.

Kvinnan ställer sig bredbent framför mig och ställer frågan:

- Vad söker du för?

Lite perplex, svarar jag återigen, att jag skall bara byta tamponader i öronen, inget konstigare än så.

- Varför har du tamponader i öronen? 

- Jo, för att jag har extern otit ( tänker att jag kan svänga mig med lite tyngre termer för att visa att jag minsann vet vad jag snackar om) i båda hörselgångarna och ovanpå det har jag psoriasis i dito som liksom förvärrar det hela.

- Vad vill du att vi skall göra åt det? frågar kvinnan. 

Nu börjar jag undra om hon överhuvudtaget har tagit någon examen inom sjukvård.

- Ja, alltså, jag var på närakuten i söndags och fick dessa tamponader insatta av en läkare som talade om för mig att söka mig till min vårdcentral idag för att byta ut mina tamponader i öronen, och nu är jag här. 

- Jaha, men varför har man satt in tamponaderna?

- För att jag har droppat alsolsprit var tionde minut i två dygn för att torka ut och dämpa svullnaden i hörselgångarna så att jag sedan skall kunna droppa i örondoppar som skall läka min otit,svarar jag, nu märkbart irriterad.

Suck, säger kvinnan. 

-Jaha, då har du att välja på att söka inom öppen vården eller boka en tid senare i eftermiddag. Vilket väljer du?

- Jag har ju uppenbarligen sökt mig hit till öppen vården så då väljer jag öppen vården.

- Då kan du få vänta, du har inte jobb som du ska till...frågar hon lite dröjande.

Jag pekar på min rätt så stora bebismage och säger:

- Nä, hurrödu, jag har inte bråttom nånstans. Jag kan vänta.

- Åhå, såpass, jaja..kom med här då.

Så följer kvinnan mig till kassan och deklarerar högt, till samma kvinna som snäst åt mig tidigare:

- Den här kvinnan söker sig till Öppen vården.

NO SHIT!?

- 200 kronor tack.

Jag betalar utan ett knyst, räcker fram mitt högkostnadskort, för att få en stämpel. Jag är nu uppe i 900 kr efter lördagens närakutbesök, plus att jag har ett kvitto på ytterligare 200 kronor i avgift från söndagen.

Sätter mig i väntrummet och väntar kanske tio minuter, då Dr Wang ropar upp mitt namn.

Jag kan inte påstå att jag kan återge vårt samtal, jag tror inte att vi alls talade om samma saker vid samma tidpunkt. 

Men hon hämtade ett tråg med en torr tamponad och tog fram en pincett för att ta ut de jag hade i öronen.

Så långt hade vi iallafall förstått varandra.

När hon dragit ut de stackars halvt instoppade tamponaderna, trodde jag att jag mirakulöst skulle återfå min hörsel. Ack vad jag bedrog mig. Det var alltså inte tamponaderna som var roten till min uteblivna hörsel.

Mina hörselgångar var alltså heelt igentäppta. 

- Oj, oj. Var allt Dr Wang hade att säga om mina hörselgångar. Hon lade ned pincetten och satte sig ned och knapprade på datorn.

- Jag skickar remiss till Ölon, Nesa, Hals. Du gå dit. OK? Tle tlappol upp.

Vad svarar man på det? Jaha, ja visst.

Jag tar mitt pick och pack och tar hissen upp till tredje våningen till specialisterna på Öron-Näsa-Hals. 

Kommer fram till receptionen, och sträcker fram remissen.

-  Det blir trehundra femtio kronor, tack. säger kvinnan bakom disken.

-  Du måste skämta, säger jag. Jag har hittills betalat sexhundra kronor i läkarbesök för dessa tamponader, plus att jag har ett högkostnadskort med beloppet sjuhundra kronor. Jag måste ju vara uppe i frikort för länge sedan. 

Kvinnan tar alla mina kvitton och mitt kort och ögnar igenom. 

För att göra en lång historia kort, så har jag nu ett frikort och jag behövde inte betala 350 kr.

Läkaren, specialisten, tar fram en suggrej och  suger ut geggamojja ur mitt öra och under en kort stund har jag fått min hörsel tillbaka. 

Han sätter in tamponader i båda öronen, som om det vore det enda han pysslade med om dagarna. Skriver ut ett recept på ett par örondroppar som skall göra susen lovar han, han rekommenderar mig att fortsätta äta pencillinet och ber mig boka ett återbesök hos honom nu på torsdag.

Han klappar mig på knät och säger att jag varit duktig, och jag får en känsla av att han mest tar han om barn i sitt yrke. 

Men jag är ändå jävligt nöjd. 

Jag har slutligen fått nya tamponader i öronen, ett återbesök inbokat och ett frikort på fickan.

Men jag undrar ändå, hur det är möjligt att jag spenderat en och en halv timme nere på vårdcentralen utan att få någon vidare hjälp och fem minuter uppe på ÖNH och blivit väl omhändertagen och hjälpt.

Vilka hjon är det som arbetar på vårdcentralen?

Tacka vet jag specialistutbildad vårdpersonal.

Snart är man där själv.

Specialistutbildad alltså.

Jag skall bara göra ett arbete klart först.

Vilken dag!

Det måste ju firas på nåt vis.

Trots min bräckliga hälsa, så bakade jag Cupcakes till min make. För att han tycker om Cupcakes...

Det blev LCHF variant. 

Inte så populärt hos Mellan, den innehöll nog för lite socker...

Själv har jag ju inte smakat dom, jag hoppas att jag kan göra det imorgon iaf.

Här finns receptet.

Mellan hade skapat detta kort

Och Stora och Liten skapade detta kort tillsammans

Tillsammans gav vi P en sån här

Så han är firad, den där pappan.

Min bräckliga hälsa till trots.

Vila, står på schemat idag.

Vi säger så..