På att uppdatera.

Men vafan?
Hur ska man hinna?

Hur hinner Kissie blogga trehundra inlägg om dan?

I och för sig så har inläggen inte vidare substans, men ändå.

Hur som helst.

Min syster, min fantastiska syster, har varit på besök.

Det var oerhört roligt.

Vi har skrattat, och spexat mest hela tiden.

Eller jag har skrattat, hon har spexat.

Jag spexar inte så mycket nuförtiden.

Jag är ju fyrabarnsmorsa för tusan.

MiniLiten har visat sig vara en mycket bekymmersfri ung dam.

Hon hörs när hon är hungrig eller om blöjan innehåller för mycket jox.

Eller när en rap har fastnat på vägen, eller så när hon måste fjaarta.

Men annars är hon rätt lugn.

Kommunicerar massor med ögonen och ler meste hela tidn.

Ett riktigt A-barn med andra ord.

Arrak, han är som vanligt.

Fast mycket större.

En stor version av en liten valp.

Nu har han tappat massor med tänder, och det har sett ofantligt skojjigt ut i käften på honom.

Två stora riskorn längst fram, med lite gles emellan.

En valpversion av Thore Skogman.

Han har svårt att lyssna när vi är ute på promenad, så nu är friheten slut.

Jag har honom inte lös längre.

Jag har köpt en VGW-sele och sen skall jag införskaffa en långlina.

Det finns ett jättefint vandrarstråk på andra sidan storvägen, där alla hundägare spatserar med sina voffsingar.

Det är ok att ha sina hundar lösa där, och jag tänker att det kan vara perfekt träning för en obstinat skitunge som Arrak!

Hej! Jag har världens största tassar!

Men hallå?

På lördag skall jag, Stora och Mellan gå på 3D bio.

Vi ska se Berättelsen om Pi

Mäktigt!

Till syvende och sist måste jag tipsa om en fantastisk låt med ett fantastiskt band. Tack syster!

Finns att lyssna på här

Känner mig stor, stark och mäktig när jag lyssnar på den av någon anledning.

Den får mig att vilja dansa, bli en bättre människa och fanimej komma i form, NU!

Jäkligt skön låt, eller ja. hela skivan faktiskt.

Men nu ska jag lägga Liten för natten.

Vi säger så så länge!

Därför tar vi veckan som gått i bilder, för att hålla det kort.

Miniliten hänger tryggt i Looman! Jag rekommenderar alla nyblivna mammor i Sveriges avlånga land att använda sig av bärsjal istället för BabyBjörn. Tre starka anledningar till att använda sjal är:

1. Barnet kommer inte bli retad för kobenthet när det blir större.

2. Man kan variera och bära barnet framlänges, baklänges, upp å ner, liggande..you name it!

3. Klart snyggare för mamma eller pappa att ha en sjal knytt lite nonchalant kring kroppen än att ha en sån där apful BabyBjörn på sig.

Arrak fick ny outfit för utelek. Ett fodrat vintertäcke gör att våra promenader blir en aningens mer njutningsfulla för både matte å hund.

Vi fick storfrämmande när Stora fyllde år. Mycket trevligt hade vi.

Vi fick också ny bordsplacering, när Arrak paxxade en plats.

MiniLiten och Arrak har fått en nytändning i sin vänskap. Vi hoppas på att det håller i sig den här gången. Vore skönt ifall Arrak kunde hålla sina små mjölktänder i styr.

Jag införskaffade nytt schampo och balsam, samt hårguck. Det visade sig vara det bästa jag någonsin använt i hela mitt liv.

Jag vet att jag hyllar, men det är verkligen bra. Jag lovart!

Äntligen fick jag mig mina Sorel-pjucks.

Så nöjd.

Promenaderna med vagnen och vovven är sååå mycket mer najsigare än innan.

Det är A och O att hålla sig varm om fötterna.

Nu skall jag åka å handla!

Vi säger så så länge.

Sitter här vid bordet och dricker mitt kaffe med grädde och kokosfett.
Liten har vaknat och håller Arrak sällskap i soffan.
MiniLiten har somnat om efter att ha ätit.

Sitter och funderar på hur dagen ska se ut.
Liten har tid hos logopeden kvart över elva, så vi tar en chill morgon.

Det är nu det skulle ha varit bra med en stå-bräda till vagnen. Då kunde vi ha gått på en lång promenad med Arrak tillsammans allihopa.
Eftersom Liten fortfarande är lite snorig, kan det vara skönt att få ställa sig på brädan och få lite snålskjuts.
Den här skulle vara helt perfa, då man kan koppla lös den och använda som en mild variant av en kick-bike.

Den kostar runt 800-900 pickadåller.

Tål att tänkas på...

Vi säger så så länge!

Nu är smekmånaden över.

Nu ska vi klara oss själva på dagarna.

Jag, MiniLiten och Arrak.
Jag tänker att det skall gå bra.

Vi har fått in en liten rutin, eller vad som är tänkt att bli en rutin.
När de stora barnen gått till skolan, gör vi andra oss i ordning och så trippar hela patrasket ned till förskolan och droppar av Liten.

MiniLiten, jag och Arrak tar sedan en promenad och får lite morgon-motion.
Promenaden blir ungefär 2.5- 3 km lång, och det får räcka än så länge.
På den sträckan hinner hunden göra sina behov och få lite utlopp för energi.
Samma promenad, fast motsatt håll, blir på eftermiddagarna när vi skall hämta Liten från förskolan.
Jag hoppas att det räcker för att få lite fysisk motion.

Igår var vi på första tillfället på valpkursen.
Arrak skämde ut sig och spattade runt, nu är det ju så en valp beter sig egentligen, så han skämde inte ut sig så.
Det var mest jag som kände mig dum, med en smått rabiat valp som skall försöka sitta fint och lyssna.
Efter en timme drygt lugnade han ned sig och kunde slappna av...i ungefär tre sekunder.

Hur som helst, fick vi några övningar med oss hem som vi skall göra x antal gånger per dag.

Frisignal, kontaktövningar osv.
Det skall bli kul, och jag skall verkligen försöka hinna med alla tillfällen under dagen.
Det gäller ju att man övar om han skall lära sig något.

Nu på förmiddagen har jag varit på Bvc med MiniLiten.
Hon har vuxit.
Klart godkänd!

Hon väger nu på pricken 4 kg.
Hurrräj!
När jag kom hem, tänkte jag att nu är hela soffan demolerad i småbitar, men faktiskt inte.
Det här är första gången som jag lämnar Arrak mer än tjugo minuter. Det blev närmare 40 minuter.
Han hade bara kissat två pölar.
Alltid något.

Han satt så tyst och lugnt och väntade vid dörren.
Nu tror jag inte att han suttit tyst och lugnt vid dörren hela tiden, han har nog suttit och gnällt och gnytt en del.
Men jag tror att det gått bra för honom iallafall. Sånt är ju svårt att veta. Han säger ju inte så mycket.
Jag skall åka iväg till SÖS på eftermiddagen och då kommer jag nog att vara bort mer än en timme.

Jag får hoppas att det också skall gå bra.
Jag får visserligen räkna med att torka kiss.
Varför har jag så dåligt samvete för att lämna honom.

Det finns ju tusen andra som lämnar sina hundar tusen gånger längre ensamma varje dag.
Jag lämnar honom ensammen max en till två gånger i veckan, och aldrig någon längre stund.

Så idag är det premiär för lite ensamtid för Arrak.
Han överlever nog.

Tror jag iallafall.

Dagens minus: Min huvudvärk.
Orsak till denna: Strikt avhållsamhet från socker, bullar, chips och sånt GÖTT sen i Måndags.
Varför? För att jag skall bli känd och smal, känd och smal...precis som Tiffany Persson, från HippHipp som btw är ett av världens roligaste program om du frågar mig.

                                                  
    
Nämen seriöst, jag ska ju försöka gå ned i vikt, de där vidriga 12 kg som blev kvar efter graviditeten.
Därför har jag ont i huvudet, tror jag iallafall.

Nu har jag en vandrande vålnad i läggan, som är sjukt sugen på lunch.

Vi säger så så länge...