Idag var det alltså dags.

Mamma BootCamp på Älvsjö IP
.

72 träningssugna mammor anmälda.

Som tur var kom det inte 72 stycken mammor och barnvagnar.

Vi var kanske 15 stycken som spurtade runt i skogen med våra små juveler nedpackade i sina vagnar.

Utfall, hoppsa-steg och plankan omvartannat.

Jag är i sjukt dålig form, kan jag bara konstatera.

Men det var roligt.

Varmt och roligt.

Solen sken ikapp med alla överladdade småplufsiga morsor.

(bilden ärligt stulen från levlive.se)

Jag kommer att ha överdriven träningsvärk i arslet imorrn.

Nu ska jag ju åka upp till norr över påsk och inte vara med nästa vecka.

Jag får göra utfall, plankan och hoppsa-steg ute på isen.

Det kommer med all sannolikhet se jävligt roligt ut, med tanke på skoteroveralls-mundering.

Men jag skall göra mitt bästa.

Jag kan ju inte halka efter de andra.

Packar ned löparskor och tights, ifall att jag skulle få för mig att fara ut å ta en PW på grusvägen med idioten.

Idioten är pappas och mammas käraste ägodel, Zakk. En helt ouppfostrad finsk spets.

Det är inte hans fel att han är en idiot.

Gullig idiot.

Stora är hemma och är hängig idag.

Han ska vara hemma resten av veckan.

Och vila sig i form för påsken.

Kanske kommer vi iväg i rimlig tid på torsdag.

Det spelar nog ingen roll när vi kommer iväg.

Det kommer att vara parkeringsplats mellan Stockholm och Sundsvall hela torsdagen ialla fall.

Bara bita i den sura karamellen.

Upp kommer vi, förr eller senare.

Vi säger väl så så länge!

Här är vi upp med tuppen minsann.

Halv sex.

Inga problem.

Liten är sjuk.

Hög feber.

Kräkning.

Lös mage.

Kul!

Förhoppningsvis klarar vi oss andra.

Stora barnen ska gå till sin pappa idag, jag ska messa honom och höra om han tycker att det är ok att komma över ändå.

På tal om barnens pappa.

Vi var på samarbetssamtal igår.

Helt ointressant, vi är i låsta positioner
.Jag vill flytta.

Det vill inte han.

Barnen vill inte bo hos honom.

Det vill han.

Jag tvingar inte barnen till något de inte vill.

Det kommer han att försöka.

Över min döda kropp.

Han är en fullblods idiot och det hjälper inte vad två socialtanter sitter och säger, för de vet inte hela storyn och kan därför inte uttala sig om vad som är bäst för barnen.

Jag kommer att slåss till sista blodsdroppen för att de ska ha det så bra som det bara går.

I mina ögon är det att bo hos oss.

P har tagit Arrak med sig till jobbet idag.

Skönt att slippa ha honom hemma, när man har ett magsjukt knytte hemma.

Det underlättar massor.

Jag har anmält mig till Mamma Bootcamp.

Vi kör igång nästa vecka.

Spännande.

Supertaggad!

P har köpt en bössa.

Igen.

Utan att jag får vetskap om det.

Han lånade pengar av sin mor.

Jag fick reda på det när jag satt och pysslade på internetbanken.

Polismyndigheten 250 kr.

Ansökan för vapenlicens såklar.

Det är inte det faktum att han har köpt en för mig helt onödig bössa, utan det faktum att han köpt en bössa, utan att berätta att han gjort det.

Han kan få låna tre triljarder av sin mamma och köpa alla bössor som finns på blocket, om han bara fick tummen ur arslet och berättade det för mig.

Men han jobbar tydligen inte så.

Jag berättar om varenda fantastisk deal jag gör, även om de för honom är helt onödiga, men jag berättar.

Och betalar med "mina" fickpengar.

Det får han också göra hädanefter.

Han får sköta det själv.

Sötaste lillfamiljen.

Vi säger så så länge.

Mellan är hemma idag också.

Magsjuka är sällan kul.

Men med en jävla massa spritande och tvättande, så tror jag att vi minimerat antalet smittade till en.

På grund av den jävulska sjukan höll jag samtliga småttingar hemma från skola och dagis i går.

Det är ju inte ok att låta syskon gå runt som värsta smitthärdarna, när man har just magsjuka hemma.

Men det är ju något som bara står för mig, jag kan inte säga hur andra ska tänka.

Jag blir galen på det här vädret, ena sekunden full snöstorm, och andra sekunden blå himmel och sol. Det ändrar sig på ett par minuter bara.

Sjukt, det är vad det är.

Jag och Mellan låg på vår säng och småpratade med varandra och MiniLiten.

Hon frågade mig om något i hennes ansikte kom från mig.

Mellan är ju inte jättelik mig, men jag tror att hon har min ögonform, och min mun.

Vi konstaterade att MiniLiten har min iris, alltså en mörk ring runt.

Då säger Mellan, men du mamma, kommer jag också att få en sån brun ring runt ögat som du har?

(Jag som fortfarande var kvar i irisdiskussionen säger då)

Jag har väl ingen brun ring runt ögat, den är bara mörkare blå.

Nej, du har bruna ringar runt ögat, säger hon igen och följer med fingret runt ögat.

Ahaa, säger jag. Men dom ringarna har jag för att jag är så inåthelvete trött jämt och ständigt, och det hoppas jag verkligen att du slipper.

Så olika man tänker ibland. Så skrattade vi lite och så var det över.

Skolan är som sagt helt klar nu.

Opponentskapet är godkänt och klart. Nu väntas bara betygen på posten. Mitt sista arbete blev godkänt och det är jag nöjd med, siktade inte högre, med tanke på omständigheterna.

Nu ser jag fram emot att börja arbeta. 1 a Maj börjar jag på mitt nya jobb.

ASIH Nacka Långbro Park.

På deras palliativa avdelning ska jag börja jobba heltid, fram till November. Sen får vi se vart det leder, men jag har på känn att det kommer att förlängas, eller bli en fast anställning i slutändan.

Det blir i alla fall helt sjukt fantastiskt.

P ska vara pappaledig. Det är ju så jävla bra.

Tänk vilken bra relation MiniLiten kommer att ha till sin pappa!

Jag måste beställa snus till Påsk. Man vill INTE bli utan snus uppe i Varras. Det finns då en överhängande risk att man måste åka 8 mil för att köpa nytt. Det blir jävligt dyr snus.

Snus                       

godis                           

och en massa öl       

ska jag packa med mig.

Bröstmjölkersättning också.

Å blöjor.

Men annars är min packning relativt klar.

Jag längtar så inåthelvetet!

Vi ska typ göra sånt här typ hela veckan lång typ!

                                  OBS! Jag känner inte dom här killarna, men dom ser ut att njuta!

Sola, fiska,supa, bada sjukt mycket bastu,  köra skoter och göra fett coola stunts.

                               Vi säger så så länge!

På tisdag.

Då ska jag på anställningsintervju.

På Långbropark ASIH.

sjukt jäkla spännande.

Glöm int å hålla tummarna!

Vår

Lockar fram det bästa hos de flesta.
Solen kikar fram. Temperaturen stiger.
Vårfåglarna kvittrar i buskar och träd.

Livet blir bara lättare i allmänhet.
Man behöver inte bylsa på sig en massa kläder.

Längtar tills de sopar bort gruset och sanden på gatorna, så att MiniLiten slipper få hjärnskakning varje gång vi är ute och promenixar med barnvagnen.
Sen är det också en win-situation då Arrak inte behöver vara så besatt av att slicka upp exakt allt grus som finns.
Han är ju då lite förkyld den där Arrak.
Det började med att han nös ett par gånger, snoret sprejlackerade golv och väggar i läggan första dagarna. Han började snarka lite på kvällarna när han sov.
Sen kom den där besattheten av pinnar, kottar och allt som kunde tänkas riva lite i halsen.
Otroligt vilken mängd han lyckades få i sig, upptäckte jag natten till igår.
Han hade lassat ur sig huuur mycket som helst på golvet. När jag skulle ta upp det, var det som att gräva i en sandlåda. Sen satte han igång att kräkas.
Två stora högar med söndertuggade kottar, pinnar och en läpp-penna som jag sökt.
Lilla stackarn.
Nosgrimma nästa inköp?
Jag tror att han är på bättringsvägen iallafall.
Han början sin nya kurs ikväll.
Slyngelkurs på Hundens Hus i Årsta.
Spännande.
Det får bli P som går med honom.

Jag är ju nyopererad.

             
Det blir inga fler barn gjorda.
Själva operationen var ett ganska lätt ingrepp från början.
Vad man inte räknat med var att hitta en cysta bakom min vänstra äggstock.
En Dermoidcysta. En s.k tvillingcysta.
De uppstår i äggceller och har förmåga att utvecklas till olika typer av vävnad som normalt finns i kroppen. En godartad tumör, och nu är den borta.
Så det blev ett lite större ingrepp än vad man räknat med, men jag räknar med att vara fit for fajt om tre veckor, när jag skall börja MammaBoot Camp. Det blir kul!

MiniLiten i sitt esse, sovandes..Sötkorv.

Vi säger så så länge!