Direktlänk till inlägg 8 mars 2013
Vår
Lockar fram det bästa hos de flesta.
Solen kikar fram. Temperaturen stiger.
Vårfåglarna kvittrar i buskar och träd.
Livet blir bara lättare i allmänhet.
Man behöver inte bylsa på sig en massa kläder.
Längtar tills de sopar bort gruset och sanden på gatorna, så att MiniLiten slipper få hjärnskakning varje gång vi är ute och promenixar med barnvagnen.
Sen är det också en win-situation då Arrak inte behöver vara så besatt av att slicka upp exakt allt grus som finns.
Han är ju då lite förkyld den där Arrak.
Det började med att han nös ett par gånger, snoret sprejlackerade golv och väggar i läggan första dagarna. Han började snarka lite på kvällarna när han sov.
Sen kom den där besattheten av pinnar, kottar och allt som kunde tänkas riva lite i halsen.
Otroligt vilken mängd han lyckades få i sig, upptäckte jag natten till igår.
Han hade lassat ur sig huuur mycket som helst på golvet. När jag skulle ta upp det, var det som att gräva i en sandlåda. Sen satte han igång att kräkas.
Två stora högar med söndertuggade kottar, pinnar och en läpp-penna som jag sökt.
Lilla stackarn.
Nosgrimma nästa inköp?
Jag tror att han är på bättringsvägen iallafall.
Han början sin nya kurs ikväll.
Slyngelkurs på Hundens Hus i Årsta.
Spännande.
Det får bli P som går med honom.
Jag är ju nyopererad.
Det blir inga fler barn gjorda.
Själva operationen var ett ganska lätt ingrepp från början.
Vad man inte räknat med var att hitta en cysta bakom min vänstra äggstock.
En Dermoidcysta. En s.k tvillingcysta.
De uppstår i äggceller och har förmåga att utvecklas till olika typer av vävnad som normalt finns i kroppen. En godartad tumör, och nu är den borta.
Så det blev ett lite större ingrepp än vad man räknat med, men jag räknar med att vara fit for fajt om tre veckor, när jag skall börja MammaBoot Camp. Det blir kul!
MiniLiten i sitt esse, sovandes..Sötkorv.
Vi säger så så länge!
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...