Man tror ju att sjukvården alltid ska stå för kompetens.

Njet.

När jag lämnade närakuten i söndagskväll, sade läkaren att jag skulle gå till min vårdcentral på tisdagen och byta tamponader i öronen. 

Sagt och gjort. Jag åkte till min vårdcentral, tidigt, för att hinna få en tid på den öppna mottagningen.

Jag kom dit och var tredje i kön.

När det var min tur, möttes jag av en kvinna som antagligen fått sin menstruation under morgonen, eller så hade hon upptäckt att hon aldrig mer skulle få sin menstruation, dvs. att hon var en klimakteriekossa.

Sur som ättika var hon iallafall.

- Vad söker du för? fräste hon till mig.

Jo, det är så här att jag skall byta tamponader i öronen.

- Va? Det vet jag inte vem som gör här, skall du träffa en doktor eller en distriktssköterska?

- Du, jag har ingen aning, sa jag. Jag skall bara byta tamponader, det är allt jag vet.

- Jaha, snäser hon till svar. Då måste jag ta reda på vem som kan göra det då. 

  Knappeti knapp på tangentbordet.

- Du får sätta dig ned och vänta.

Som ett får, sällar jag mig till flocken och sätter mig igen i den röda skinnsoffan, formad till ett u.

Efter en liten stund, ropas mitt namn upp av en kvinna och jag tänker att hon säkert är en distriktssköterska.

Hon visar in mig i ett rum, inte ett sånt där rum med säng och skrivbord, ni vet, utan ett rum med skrivbord. Som ett kontor.

Kvinnan ställer sig bredbent framför mig och ställer frågan:

- Vad söker du för?

Lite perplex, svarar jag återigen, att jag skall bara byta tamponader i öronen, inget konstigare än så.

- Varför har du tamponader i öronen? 

- Jo, för att jag har extern otit ( tänker att jag kan svänga mig med lite tyngre termer för att visa att jag minsann vet vad jag snackar om) i båda hörselgångarna och ovanpå det har jag psoriasis i dito som liksom förvärrar det hela.

- Vad vill du att vi skall göra åt det? frågar kvinnan. 

Nu börjar jag undra om hon överhuvudtaget har tagit någon examen inom sjukvård.

- Ja, alltså, jag var på närakuten i söndags och fick dessa tamponader insatta av en läkare som talade om för mig att söka mig till min vårdcentral idag för att byta ut mina tamponader i öronen, och nu är jag här. 

- Jaha, men varför har man satt in tamponaderna?

- För att jag har droppat alsolsprit var tionde minut i två dygn för att torka ut och dämpa svullnaden i hörselgångarna så att jag sedan skall kunna droppa i örondoppar som skall läka min otit,svarar jag, nu märkbart irriterad.

Suck, säger kvinnan. 

-Jaha, då har du att välja på att söka inom öppen vården eller boka en tid senare i eftermiddag. Vilket väljer du?

- Jag har ju uppenbarligen sökt mig hit till öppen vården så då väljer jag öppen vården.

- Då kan du få vänta, du har inte jobb som du ska till...frågar hon lite dröjande.

Jag pekar på min rätt så stora bebismage och säger:

- Nä, hurrödu, jag har inte bråttom nånstans. Jag kan vänta.

- Åhå, såpass, jaja..kom med här då.

Så följer kvinnan mig till kassan och deklarerar högt, till samma kvinna som snäst åt mig tidigare:

- Den här kvinnan söker sig till Öppen vården.

NO SHIT!?

- 200 kronor tack.

Jag betalar utan ett knyst, räcker fram mitt högkostnadskort, för att få en stämpel. Jag är nu uppe i 900 kr efter lördagens närakutbesök, plus att jag har ett kvitto på ytterligare 200 kronor i avgift från söndagen.

Sätter mig i väntrummet och väntar kanske tio minuter, då Dr Wang ropar upp mitt namn.

Jag kan inte påstå att jag kan återge vårt samtal, jag tror inte att vi alls talade om samma saker vid samma tidpunkt. 

Men hon hämtade ett tråg med en torr tamponad och tog fram en pincett för att ta ut de jag hade i öronen.

Så långt hade vi iallafall förstått varandra.

När hon dragit ut de stackars halvt instoppade tamponaderna, trodde jag att jag mirakulöst skulle återfå min hörsel. Ack vad jag bedrog mig. Det var alltså inte tamponaderna som var roten till min uteblivna hörsel.

Mina hörselgångar var alltså heelt igentäppta. 

- Oj, oj. Var allt Dr Wang hade att säga om mina hörselgångar. Hon lade ned pincetten och satte sig ned och knapprade på datorn.

- Jag skickar remiss till Ölon, Nesa, Hals. Du gå dit. OK? Tle tlappol upp.

Vad svarar man på det? Jaha, ja visst.

Jag tar mitt pick och pack och tar hissen upp till tredje våningen till specialisterna på Öron-Näsa-Hals. 

Kommer fram till receptionen, och sträcker fram remissen.

-  Det blir trehundra femtio kronor, tack. säger kvinnan bakom disken.

-  Du måste skämta, säger jag. Jag har hittills betalat sexhundra kronor i läkarbesök för dessa tamponader, plus att jag har ett högkostnadskort med beloppet sjuhundra kronor. Jag måste ju vara uppe i frikort för länge sedan. 

Kvinnan tar alla mina kvitton och mitt kort och ögnar igenom. 

För att göra en lång historia kort, så har jag nu ett frikort och jag behövde inte betala 350 kr.

Läkaren, specialisten, tar fram en suggrej och  suger ut geggamojja ur mitt öra och under en kort stund har jag fått min hörsel tillbaka. 

Han sätter in tamponader i båda öronen, som om det vore det enda han pysslade med om dagarna. Skriver ut ett recept på ett par örondroppar som skall göra susen lovar han, han rekommenderar mig att fortsätta äta pencillinet och ber mig boka ett återbesök hos honom nu på torsdag.

Han klappar mig på knät och säger att jag varit duktig, och jag får en känsla av att han mest tar han om barn i sitt yrke. 

Men jag är ändå jävligt nöjd. 

Jag har slutligen fått nya tamponader i öronen, ett återbesök inbokat och ett frikort på fickan.

Men jag undrar ändå, hur det är möjligt att jag spenderat en och en halv timme nere på vårdcentralen utan att få någon vidare hjälp och fem minuter uppe på ÖNH och blivit väl omhändertagen och hjälpt.

Vilka hjon är det som arbetar på vårdcentralen?

Tacka vet jag specialistutbildad vårdpersonal.

Snart är man där själv.

Specialistutbildad alltså.

Jag skall bara göra ett arbete klart först.

Vilken dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...