Direktlänk till inlägg 26 november 2012
Det har gått som en dans.
Nästan för bra för att vara sant.
Efter sista kvällsmålet, majsvälling med en äggula i,vid halv elva tiden så var det dags för att sussa för natten.
Vi bar in buren/väskan/husvagnen i vårt sovrum.
Hade inte hjärta att låta honom sova ute i hallen alldeles själv.
Yep, vi är blödiga hundägare.
Men till en början, de första nätterna får han sova inne hos oss, men i sitt krypin.
Hur som helst, så somnade han och sov sedan fram till tre då han var uppe och jazzade ett tag.
Sen somnade han om i kojan och sov fram tills dess att P klev upp och tog ut honom på morgonkisspromenad.
Första natten avklarad alltså.
Sen fick han sitt första mål vid halv sju. Lekte en stund. Kissade. Däckade i kojan.
Fick väcka honom när det var dags att hänga med ned till dagis, och det var inte kul må ni tro.
Han lufsade bakom oss, och mötte i backen en struttig lös hund. Hua...
Jag fick plocka upp honom och bära honom resten av vägen. Så han skakade, stackarn.
Tror att det var en blandning av skräck och kyla.
Väl hemma, lekte vi en stund.
La oss på soffan och däckade tillsammans på en kudde.
När han vaknade, krånglade jag på honom hans stickade tröja, tog ut honom, överröste honom med glada tillrop och små godisbitar för att han kissade i gräset.
När vi kom upp i läggan, var maten färdig för att inmundigas. Den slukade han i ett nafs, och sen må ni tro...
Han däckade i sin koja.
Det är alltså såhär de närmaste dagarna kommer att se ut.
Äta, leka, kissa, bajsa, sova och så börjar allt om igen.
Precis som en bebis.
Jag känner att jag kan det här.
Jag kan nog bli en bra hundägare i slutändan.
Tror jag.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...