Direktlänk till inlägg 27 november 2012
Det var inte populärt hos någon av familjemedlemmarna.
Tur att vi inte är gjorda av socker ändå.
Stora och Mellan muttrade rätt ordentligt ändå, och jag sätter tre triljarders kronor att Mellan kommer att ringa efter skolan och tigga skjuts hem.
Damen i fråga kan vara rätt så bekväm när hon lägger den sidan till.
Det kan den här lilla sötkorven också...
Bär mig!
Det utstrålade den lilla kraken när vi promenerade ned till dagis i morse.
Men han tultar tappert på ändå.
Vissa bitar bär jag honom, när han verkligen strejkar. Vilket han gör efter en bit.
Kallt och läskigt.
Idag fick han ha sin lilla vind/regnjacka övanpå den stickade.
Han är så söt i den, så man smäller av.
Just nu ligger han och sussar gott på soffan.
Här är en bild på Stora och Arrak när de slumrade på soffan igår.
Stora har precis som jag gått och blivit förkyld.
Då är det skönt med lite mojs.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...