Helt otroligt, men jag överlevde.

Julen i surStockholm  alltså.

Alla andra överlevde också.

Stora och Mellan åkte upp till Umeå med sin pappa för att fira julafton där.

Jag tror att det blev en lyckad jul.

Åtminstone för Stora.

Hans högsta dröm, att få en ny dator, har nu besannats.

Men i fel hushåll.

Hos pappa.

Där han bor i genomsnitt fyra nätter i månaden.

-Mamma, det förändrar ingenting, försäkrade Stora mig om. Jag vill ändå inte flytta hem till pappa igen.

Han är så smart, min förstfödda.

Det funkade inte som det var tänkt tror jag.

Men, men. 

En ny dator är ju aldrig fel ändå.

Mellan var också nöjd, fastän hon inte fick en ny dator.

Jag menar, får man bara tillräckligt många julklappar, skit samma vad det är i, så kan man göra en nioåring rätt nöjd.

Jag inser att jag har valt fel spår.

Kvalitet före kvantitet.

Stora hade ett lång utlägg igårkväll i soffan, om att vi borde ju krasst sett kunna köpa honom en ny dator i julklapp, eftersom vi har mer pengar än pappa.

Hur menar du då? frågade jag.

Jomen, ni har ju fina möbler och så hemtrevligt här hemma, och vi får nya, fina kläder när vi behöver. Ni har ju mer pengar.

Men lilla pojk, det beror väl på vad man prioriterar! tänkte jag i tysthet för mig själv.

I själva verket är det nog tvärtom, men som sagt. Prioritering.

Liten fick sina julklappar efter Kalle Anka.

Den allra goda-bästaste julklappen var denna.

(bilden lånad från www.jollyroom.se)

När han skulle lägga sig för natten på julaftonskvällen, pussade han sin tornkran godnatt. Det första han gjorde när han slog upp sina blå, var att direkt springa och säga godmorgon till sin älskade leksak.

Ja jisses...

MiniLiten växer och snart är hon tre veckor gammal.

Det börjar forma sig lite rutiner.

Jag börjar ana ett mönster.

Äta, kissa, bajsa, rapa, fisa, sova och sen börjar allt om igen.

Ungefär i den ordningen.

Skönt med rutiner.

Hon verkar må bra iallafall.

Jag får ge henne tillägg, eftersom mina surtuttar inte tillverkar tillräckligt mycket gott.

Det gör ingenting.

Så länge hon mår bra.

Jag fortsätter amma, så länge det går och i den mängd det går.

Arrak då.

Ja herre min gud.

Valpen, som nu testar sina gränser.

Han är riktigt duktig med MiniLiten.

Ibland glömmer han bort sig.

Men han är ju en hund.

Så, man kan ju inte förvänta sig total lydnad och att han ska förstå allt man säger.

Men med lite tjurskallighet, ska vi nog få pli på honom.

Han sover inte inne hos oss i sovrummet längre.

Vi upptäckte att han är mörkrädd.

När vi försökte få honom att sova själv ute i vardagsrummet, så satt han och ylade i flera timmar utanför vårt sovrum.

Andra natten glömde vi adventsstjärnan i köket på, och då var det tyst som i graven ute i vardagsrummet.

Han sov sött på soffan hela natten.

Så nu har vi lampan tänd och får sova ostört.

Eller nästan iaf.

MiniLiten knorrar ju och skall äta lite titt som tätt.

Idag står följande på schemat.

• Vaccinering på Arrak.
• Vägning av MiniLiten på Bvc.
• Sista julklappsinköpet. (Eftersom vi skall ha julafton i januari, när mina föräldrar kommer ned.)

Egentligen skulle man ju ha köpt samtliga julklappar nu, på mellandagsrean.

Det är bra att vara efterklok...

Arrak 12 veckor gammal.

Vi säger så så länge...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...