Direktlänk till inlägg 19 juni 2013
Hur fort gick tiden egentligen?
Visst var det förra veckan han föddes?
Eller?
Vaknade imorse med ett ryck.
Kvart i åtta.
Alla fortfarande sovandes i sina sängar.
Fort, fort, smyga ut i köket och göra frukost på sängen.
Ut med Arrak.
Byta nattblöja på MiniLiten.
Vem vaknar?
Jo Liten.
Skynda dig tillbaka i sängen och låtsas sova, viskar jag i hans öra.
Liten ser oerhört bestört ut, när han lommar iväg och kryper ned i sängen igen.
Men det ändrades förstås fort.
Sen, äntligen.
Sjunga: - Ja må han leva!
Så såg vår morgon ut.
Återkommer med resterande födelsedag.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...