Så inåt helsikes trött.

Min kropp känns sliten.

Min själ är lite liten.

All energi är tömd.

Jag har svårt att tänka en enkel tanke klart.

Att plocka ur diskmaskinen känns helt ointressant.

Samma lika med tvättkorgen.

Huvudet dunkar.

Illamående väller genom kroppen i vågor.

Ja. Jag sover ordentligt.

Ja. Jag äter minst 5 gånger om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Massor av grönisar och braig mat.

Ja. Jag petar i mig vitaminer. Till exempel PurePharmas omega-3, D-vitamin m.m

Ja. Jag dricker kaffe. Två till tre koppar per dag.

Ja. Jag dricker vatten. Vi har en maskin på jobbet som spolar kallt och/eller kallt bubbligt vatten. Det vore ju idiotiskt att inte dricka ogenerat mycket av det. Varje dag.

Ja. Jag tränar och håller mig stark och pigg. Minst fyra gånger i veckan plus att jag cyklar till och från jobbet varje dag, vilket resulterar i 1.5 mils cykling per dag...allstå...jag cyklar 7.5 mil i veckan..minst. Galet. Nåja.

Ja. Jag är oerhört sparsam när det kommer till alkohol, dels för att jag inte orkar, dels för att det sabbar min träning.

Som vi kan se och summera, kan vi bara konstatera  att jag sköter mig på alla sätt och vis.

Men vart faan klämmer det då?

Kan det bero på en konstant fullbelagd avdelning? En ut, en in.

Människor med psykoser, panikångest, existentiella kriser, komplicerade cancersår, människor med smärta som inte är av denna värld, i både kropp och själ, människor som förlorar varandra, barn som förlorar sin mamma eller pappa, farbröder som förlorar hoppet, dödsångest, tanter utan glädje och hår, männsikor som förlorar förståndet, människor som förlorat förmågan att gå, stå, äta, svälja, dricka, hicka, gråta, förlåta.

Men också mitt i bland allt det här eländet, en outgrundlig glädje, att få en dag till, en dag till att leva. En dag med sol, värme, kärlek och omsorg. Empati och respekt. En lugnande hand, en tröstande kram, en blick, ett leende. Vi har den här dagen också. Kanske imorgon också.

Jag sänder mina patienter och anhöriga en tanke ikväll och lyssnar på den här på repeat.

Vi säger så så länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...