Som löpare.

Midnattsloppet.

Som jag har gruvat mig.

Länge.

Jag har tränat, visst serru. Men sprungit en mil?

Inte direkt.

Sist jag sprang en mil, på en gång, var hmmmm...få se nu. Jo!

2007

Därför kändes det lite extra svårt.

Jag menar, att inte ha sprungit den sträckan man har framför sig. Kännt på den.

Vi var på plats i galet god tid.

Jag skulle befinna mig i startfållan kl 22:10.

Starten skulle gå 22:55.

Jag hade god tid på mig att stå och glo, iaktta andra löpare.

Försökte övertyga mig själv, I Can Do This!

I startgrupp 7A, blandas kreti och pleti.

Bottenskrapet.

De som har viljan.

Tvivlet började pocka på.

Vad faan har jag gett mig in på?

Ni vet hur det funkar.

Hjärnan mindfuckar sig själv.

Jag har hela tiden intalat mig själv, att det absolut är möjligt att ta sig runt Midnattsloppet utan att vare sig dö eller komma sist.

Det har varit min största fasa... Att vara sämst av de sämsta. Att komma sist.

Började pilla med min låtlista, jag måste nämligen springa med musik.

Jag är en blyg löpare.

Kan inte ta kontakt med publiken, vinka och tjoa när man springer förbi.

Så var det dags.

Vi gick som lamm mot slakt, framåt mot startlinjen.

Tuff diskomusik pumpade ur massiva högtalare, Överladdade konfrencieer som gastade i sina mickar.

Fy faan.

Pang.

Jag tog ett par djupa andetag, och så fanns det ingen återvändo.

Det luktade gubb - och tantsvett hela vägen.

Tog rygg på en tjej med en lång fläta, som såg ut att ha tränat ungefär lika mycket som jag.

Jag sprang om henne sista kilometern.

OCH, jag tog mig i mål. På en jättebra tid, enligt mig själv. 1:08.

Jag hade sagt till mig själv att jag åtminstone skulle ta mig förbi tidspärrarna. 23:38 vid Sofia Kyrka. Samt 00:03 vid Duschbilen strax innan 8 km. Pff, lätt.

(foto: Midnattsloppet)
Nästa år, då ska jag ner under timmen, har jag tänkt.

Vi säger så så länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...