det är bara att inse.

Den där semestern som man längtar efter, trånar efter hela jävla året.

Den kan man lika gärna vara utan.

För att vila upp sig? Pff.

Glöm det.

För sömn är i stort sett ett minne blott.

Att kliva upp före klockan sex varje dag, samma sak.

Byta och mata bebis.

Ut på morgonpromenad med Arrak, fort fort.

Hem, ställa iordning frukost, packa matsäckar till diverse utflykter med skolan, klä på Liten.

Slänga in en tvättmaskin.

Väcka Stora! Upp nu! Stäng av youtubes. Du kommer att komma försent annars.

Mellan, gå och byt kläder, de lovar regn idag. Det funkar inte med kjol och linne då, bara för att det är sol just nu.

Liten, stäng av tv:n och sätt dig vid frukostbordet.

Arrak gå ned från soffan och släpp MiniLitens leksaker.

Koka kaffe, äta frukost, om jag hinner.

Byta blöja på MiniLiten som håller på att få tänder.

Ja, ni kan föreställa er en smärre katastrof innan hon blivit ren och bytt på.

Bajs, bajs överallt.

Strax före åtta, om man har tur, kommer P ut ur sovrummet och sätter sig buttert vid matbordet med en kopp kaffe.

Tassar mest på trötta, besvikna tår runt P för att inte locka igång ett bråk.

Det är jättelätt att sätta igång ett bråk med honom.

Nån kan säga något i fel tonart, med fel ord eller bara titta på honom med fel blick.

Då är cirkusen igång.

Jag är oerhört less på att känna att man måste tassa runt.  på något sätt känner jag att jag av den anledningen väljer att inte berätta hur jag känner angående min frånvaro av semestervila, att alltid vara den som kliver upp och röjer med hundar, ungar och hushåll.

Det är förstås inte alltid till hundra procent jag, men under semestern nu..absolut.

Och.

Jag är precis lika jävla in till själen trött.

Jag försöker att ta hand om mig själv på alla sätt som tänkbart är, går och lägger mig i tid på kvällarna för att inte känna mig så fruktansvärt trött dagen efter, medans P kan sitta och spela dataspel var och varannan kväll fram till sena timmen.

Är det då rättvist att det är han som alltid, och då menar jag ALLTID är den som får sova på morgonen.

För att han är trött.

Jag är ledsen.

Förut var jag arg.

Innan det var jag säkert ganska bitter.

Men nu är jag bara så ledsen.

Och trött.

Hade så gärna velat få en dag, bara för mig själv. Ensam, hela dagen.

Men P skulle med jävulens våld åka till Skansen(?!) med sin mamma och Liten, som behöver ensamtid med sin pappa.

Håller med om det, men nu är de ju inte ensamma ändå. Såatte....MiniLiten hade lika gärna kunnat följa med. kan man ju tycka.

Vaddävver.

Tänker gå och lägga mig och sova nu, medans MiniLiten sover.

Så det så.

Vi säger så så länge...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...