Jag går igång på varenda jävla befintlig cylinder.
Direkt.
Klockan 05:00.
Inte för att MiniLiten vaknar.
För det gör hon.
Oavsett om man är ledig eller inte.
Men Pappan, som ändå ska upp kring halv sex, kunde ju ha tagit sig i kragen och klivit upp liite tidigare. Innan klockan ringde.
För att jag, eventuellt skulle kunna, möjligtvis ligga kvar fram till sex. Av omtanke.
Nej. Inte det.
Att tänka på någon annan än sig själv, verkar vara svårt.

Roten till all ilska, skulle kunna vara pollen, nu har jag påbörjat medicinering inför pollensäsongen så då eliminerar vi den faktorn. Den andra faktorn som bidrar till att jag är så jävla arg, är förstås en dispyt som uppstått mellan mig och Pappan.
Om förskolan, lämna och hämta.
Hjälp mig tänka.
Jag benar upp det så att ni förstår.
Jag arbetar som undersköterska på en specialiserad palliativ slutenvårdsavdelning i södra stockholm. Mina arbetstider är varierande. Antingen jobbar jag från 07:00 till 16:00, eller 14:00 till 21:30.
Pappan arbetar som mobilkranförare. Hans arbetstider kan vara väldigt varierande, ibland ska kranen vara på plats, riggad och klar till klockan 06:00, men hans ordinare arbetstider är 07:00 till 16:00.
Pappan kan, enligt egen utsago, omöjligtvis lämna på förskolan. För tillfället är han på en arbetsplats, där man kör igång 06:30 och slutar 15:30. Därför kan han inte lämna på förskolan, eftersom världen (bygget) står stilla om han inte kommer i tid, man kan säga att Pappan är navet,den viktigaste och avgörande faktorn för att världen ska fungera.
Därför är det då helt självklart att jag, lämnar och hämtar.
Eftersom jag inte är lika viktig på min arbetsplats. Eftersom jag bara arbetar med svårt sjuka cancerpatienter som är beroende av mig. Världen stannar ju faktiskt inte av för att jag inte kommer i tid.
Sant.
Men, att alltid vara den som stormar in på avdelningen, svettig och stressad, för att ta in varenda liten sekund som är möjlig, det är inte alls kul. Låt säga att jag på grund av lämning på förskola, trafiken på morgonen, leta parkering osv. kommer för sent 30 minuter varje dag jag jobbar dagpass. Det är i genomsnitt fyra dagar i veckan, alltså två timmar i veckan i runda slängar. På en månad är det fyra veckor, och det innebär att jag kommer för sent åtta timmar i månaden. En hel arbetsdag.
Men det finns ingen annan lösning.
För världen skulle stanna (gå under) om Pappan satte ned foten och deklamerade på sin arbetsplats, att sorry gräbs, jag kommer att bli något sen på tisdag och fredag den här veckan, för jag är en sån modern och ansvarstagande Pappa, så jag ska lämna mina barn på förskolan. Därför att min hustru, är precis lika viktig som mig, och hennes jobb är, trots att hon tjänar ungefär femtusen kronor mindre varje månad, lika viktigt som mitt jobb. Vi är jämlika och vi hjälps åt för att göra livet lättare.
Men det här är ju inte något som är möjligt.
Därför är jag så jävla arg.
För att jag inte verkar ha något val.
Så.
Nu har jag ältat detta, jag lämnar det här precis på pricken.
Mitt i.

Mental affirmation.
Om jag tänker positivt så blir det så till slut.
Jag får helt enkelt finna mig i, och försöka hitta bästa lösningen när det gäller lämning och hämtning på förskolan.
Det kommer inte att förändras, för jag vill inte att världen skall gå under på grund av mig.

Solen skiner, och det kan bli en helt underbar dag om jag lyckas vända den.

Vi säger så så länge!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...