av vabbningen.

Den har fan nått nya, oanade höjder.

Jag ska vända det till något positivt.

Tänk så mycket tid jag får spendera med mina barn.

Förvisso oerhört gnälliga, och ganska otrevliga barn, men jag får ju så mycket kvalitetstid.

Kvalitetstid med tvättmaskinen.

Diskmaskinen och dammsugaren.

Spisen.

Underbart.

Blev förövrigt uppringd av en försäljare alldeles nyss.

Ni vet en sån där som kallar en vid namn, som att vi var du och jag med varandra.

Jag kan gå igång på den här uppläsande-kalla-vid-namn-rösten.

Jag blir förbannand.

Men sen vågar jag inte bara lägga på luren av någon anledning, det känns så oerhört fräckt att göra något sånt, så jag lyssnar snällt vidare.

Iallafall.

Den här killen, superhurtiga killen, ville sälja en tilläggsförsäkring på vår bil.

Jaha, kom till saken. Vad kostar det?

65 kr i månaden.

Ok.

Jag bollade över till Pappan.

Ring Pappan.

Han äääälskar telfonförsäljare.

Sagt och gjort.

Jag kokade mitt kaffe och skulle precis sätta mig, så ringer telefonen igen.

Samma nummer!

Jag vet inte vad jag ska göra nu, blir helt ställd. Varför ringer han igen?

Pappan borde ju ha läst lusen av honom, att störa hederligt folk mitt i arbetet.

Så jag klickar bort samtalet och ringer på direkten till Pappan.

Nämen, visst.

Han vill ju ha skiten.

Så ringer det igen på telefonen, bara till att svara och lyssna på ett jääättelångt utlägg om paragrafer och telefonnummer hit och dit, jag får tipset av försäljaren att inte lyssna så noga.

Allt han säger tar säkert två minuter, och han läser jävligt snabbt ska jag säga.

När han läst klart, tar han ett djupt andetag, det hör jag, han är nästan anfådd. Det är så himla sorgligt och tråkigt.

Ja herre jävlar vilket jävla jobb du har, säger jag till honom och han kan inte hålla sig för skratt.

Borta är det där försäljarrösten och han säger med förortsslang. (Blattesvenska)

Ja, vafan, nån måste ju göra det här.

Jag antar att han stängt av inspelningen vid det här laget.

Jaja, tack ska du ha och lycka till med nästa samtal.

Hej.

Så nu har vi tecknat en tilläggsförsäkring på bilen.

Kan kanske va något att ha.

Vad vet jag, mitt arma luder.

Nu ska jag försöka hitta uppladdningsbara batterier till vår nyinköpta Prima Nova från blocket. Lite kassa batterier som inte laddar upp särskilt bra.

Om jag inte hittar reservbatterasis blir den här babyvakten helt värdelös. Då måste den vara inpluggad i uttaget hela tiden, och då blir det ingen svartis ute vid arran för min del.

Då får jag sitta inne hela påsken.

Då är risken överhängande att jag missar de här fantastiska människorna in action.

Don Varras och SS-soldaten Papi

Nu längtar jag något enormt upp och hem.

Vi säger så så länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...