Direktlänk till inlägg 13 maj 2014
Ibland är det skönt att vakna på morgonen, av ett alarm.
Sen inser man att det inte är ens eget alarm.
Win!
Men MiniLiten hinner ju vakna ändå, för att pappan har en reaktionstid på 7 och en halv sekund.
Så det är bara till att kliva upp.
Det gör inte mig nåt.
Dagen är lång och full av möjligheter.
Jag har två möten inbokade, på skolan och förskolan.
Jag bör laga lite matlådor inför veckan.
Jag borde vika tvätten.
Dammsuga.
Städa.
Ni fattar.
Det finns alltid sysslor.
Men sen har jag ju förstås ett val.
Nästa helg åker vi upp till Arre för att begrava min mormor.
Vi bilar.
Jag, EmmaRis och Papi.
Det kan ju faktiskt bli ganska trevligt.
Vad har man på sig på begravning, nuförtiden?
Vi lever ju i dä twäntyförst sentjury.
Så sorgflor och svart långklänning går bort.
Men jag vet faktiskt inte. Finns det någon regel?
Nu måste jag kicka igång den här dagen.
Vi säger så så länge.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...