Direktlänk till inlägg 10 juli 2014
Sista arbetsdagen innan semseter.
Jag har haft en sådan fantastisk känsla i hela kroppen.
Hela dagen.
Allting har känts lätt.
Fram tills nu.
Den tunga arbetsdagen tar ut sin rätt.
Man fullkomligt däckar i soffan.
Stör mig inte.
Jag återhämtar mig.
Du som ändå ligger och sover i soffan kan väl söva Liten?
För jag har ingen lust att somna hos honom varje kväll.
Vadå varje kväll?
Tjenare.
Pappan, säg som det är i stället.
Jag vill gärna sätta mig och spela dataspel. Kan du tänka dig vila inne hos Liten, så kan jag sätta mig och spela ett par timmar?
Säg som det är, kom inte med en massa undanflykter.
Men du som är så trött ändå kan väl?
Pff.
Det är underförstådda kommentarer som får mig att gå i taket.
Skenheligt på det sämsta sättet.
Att lägga Liten, innebär en del procedurer. För att han ska kunna slappna av, varva ned och somna.
Så är det väldigt ofta för barn med ADHD.
Rutiner och procedurer.
Om man hoppar över en del i proceduren, så blir det fel, och det tar tre gånger så lång tid för honom att somna.
Det vet Pappan.
Han försöker ändå, hoppa över.
Han ska inte få som han vill jämt.
Det handlar inte om det.
Det handlar om att han behöver sina rutiner och procedurer, inte att han ska få sin vilja igenom.
Han har ju inte valt att ha myror i brallan.
De bara finns där.
Det är vårt ansvar, som föräldrar, att ge honom trygghet och lugn.
Trots att vi dukar under av utmattning, och egentligen bara vill göra något annat.
Jag har en huvudvärk inte av denna jord, och värmen gör mig vansinnig i själen.
Jag tänker somna ifrån den här fruktansvärt frustrerade känslan och lämna den i lala-land.
Den hör inte hemma i mitt liv.
Sov gott alla
Vi säger så så länge.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...