Direktlänk till inlägg 17 juli 2014
igen.
Idag.
Halv tolv.
Jag hade nästan glömt bort det.
Jag velar mellan att åka tunnelbana/buss eller att ta bilen.
Det är enkelt att åka tunnelbana och buss.
Det går svinfort att åka bil.
Det kostar skjortan att parkera bilen på KS.
Jag överväger tunnelbanan.
Det var bara sån himla dum tid.
Mitt i lunchen liksom.
Jag måste ha med mig åtminstone ett barn.
MiniLiten.
Liten kan stanna hemma med de större.
Jag gör en ugnspannkaka, som de kan värma på till lunch.
Jag håller på att fixa födelsedagspresenter till Mellan.
Hon fyller 11 år den andra augusti, och eftersom vi åker upp till Norrland på tisdag nästa vecka, kan det vara bra att ha påbörjat införskaffningen.
Hon önskar sig förstås en ny mobiltelefon, en kamera och en ny dator.
Not Happening.
Men det fattar hon också.
Men det fanns annat på den kilometerlånga listan som faktiskt är möjligt.
Är fortfarande på helt vansinnigt dåligt humör.
Igår var hemskt, men idag är det löjligt jobbigt.
Jag MÅSTE ut och springa idag.
Annars spricker jag.
Vi säger så så länge.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...