Direktlänk till inlägg 11 augusti 2014
En rätt skön uppstart efter semestern ändå.
Ett av mina ansvarsområden är förråd och textilier.
Det tar i stort sett en hel arbetsdag att fixa med beställningar av förråd och textilier. Packa upp tvätt och fylla på i patientsalarna.
Ibland är det ganska tråkigt, med tanke på att du arbetar ensam.
Men som första dagen efter semestern kan jag erkänna att det kändes ganska ok.
Lite ovant, lite pyssligare än vanligt.
Har fixat med schemat också.
Jag går ned till 75% nu, när Liten börjar på sexårs.
Jag hoppas innerligt att försäkringskassan beviljar 25% vårdbidrag. Vi har ansökt om 50%.
Lite knepigt att veta vilka merkostnader det egentligen blir, men vi får höfta lite.
Införskaffa en dator, pedagogiska spel, pussel, målarblock, pennor, målarfärger, penslar, böcker osv. osv.
Ökat slitage på kläder, skor.
Hur ska jag veta?
Vi lär oss efterhand.
Att ha ett barn med ADHD samt en generell språkstörning är inget nytt under solen, men för oss är det en ständig kamp och ett driv att förstå. Det tar en oerhörd massa energi och tålamod stort som hela jordklotet krävs.
Att vi ständigt är slutkörda är alltså inget konstigt.
Att vi väljer att vara för oss själva och umgås bara i familjen är heller inget konstigt.
Man orkar inte med att vara en social fena konstant.
Imorgon ska vi på det första informationsmötet på ADHD-center här i Stockholm.
Detta mötet är obligatoriskt om man sedan ska kunna anmäla sig till utbildningar och föreläsningar på centret.
Det kommer att bli kanonbra.
Ringde till skolan här i Gubbis.
Stora är inskriven i en klass.
Så han får börja sjunde klass nästa vecka.
Vilken röta!
Crossnature börjar om idag.
Eftersom jag är i ett skov just nu, hoppar jag över träningen åtminstone idag.
Tar nya tag imorgon.
Förhoppningsvis blir det någon form av träning. Antingen Crossnature eller löpning.
Midnattsloppet är ju på lördag.
Så måste försöka ut å kuta lite.
Ikväll ska jag äta glass och titta på ett par avsnitt True Blood.
Kräma ut det sista ur semestern.
Onyttigheten alltså.
Har man spenderat tre veckor med Don Varras är det svårt att hålla sig till nyttigheter.
Man dras liksom med, sugs in.
Det stavas dålig karaktär.
Hand upp!
Vi säger så så länge!
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...