Direktlänk till inlägg 30 augusti 2014
Fri på riktigt?
By now, är jag, vad jag tror, nikotinfri...för ett tag iaf.
Jag kan inte skriva under på att jag kommer att vara snusfri för resten av mitt liv.
Garanterat inte. Men för ett tag framöver iaf.
Det som stör mig allra, allra mest, är okynnesdrickandet.
Rödtjut.
Jag gillart.
Jag börjar ju må aborrgädda efter ett par glas och sen får jag ont i levern, fastän man inte kan få ont just där. För levern har inga smärtreceptorer sägs det. Det kallas reffered pain. Så egentligen har jag ont någon annanstans.
Men då jag nu sätter i mig giftig medicin, så känner jag mig så vågad att jag vill påstå att min kropp egentligen inte alls vill utsättas för alkohol och annat onyttigt.
Vems kropp vill det egentligen, med facit i hand?
Så just nu brottas jag med dåligt samvete, dåligt omdöme och en längtan att bli en bättre version av mig själv.
Strive!
Jag saknar Pappan.
Han saknas.
Vakna och kom hem!
God natt!
Vi säger så så länge!
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...