Direktlänk till inlägg 4 september 2014
Reumatologen idag.
Hej Dr Docent.
Det känns sådär ändå i lederna.
Vi byter beredningsform av samma medikamente.
Piller mot sprutform.
Kul.
Det ska tydligen ge mindre biverkningar om man får Methotrexate i annan form.
Den som lever får se.
Tack.
Annars har dagen gått åt till telefonsamtal i timmar, ångestattacker på balkongen, och speedade skrattanfall.
It is happening!
På riktigt.
Nu händer det.
Jag fuskar och dricker Cava.
Tar ut det hela i förskott.
Så mycket som ska klaffa, funka, hända.
Handen då?
Nämen, den klarar sig. Känns lite bättre idag.
Lite mer rörlig, men inte riktigt.
Miniliten vaknade med feber på morgonen, så Pappan har varit hemma och vabbat idag.
Lite av en räddning ändå, för man kan inte riktigt hålla sig från att byta blöjor, laga mat och städa fastän man har en handikappad hand.
Sen har man istället sinnessjukt ont, inte värt.
Jag undrar hur länge man måste ha handen lindad som en julklapp?
Superstörande om ni frågar mig.
Imorgon ska jag göra något så sjukt jobbigt. Den största utmaningen det här året tror jag.
Håll tummarna för mig.
Sveper Cava, skrattar åt ALAT-prover.
För att jag känner mig stenhård när jag säger så.
Punkt.
Vi säger så så länge!
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...