Direktlänk till inlägg 31 oktober 2014
TÄMLIGEN INTRESSANT
Borde min dag bli.
Jag kommer kanske att överleva.
Vi backar bandet lite.
Hämtade Stora och Mellan på flyget igår.
Skönt att vara fulltaliga igen.
De hade haft det...bra. Typ.
Det känns lite bortkastat att betala 3000 kr varje månad för att de skall åka ned.
Men då talar jag bara ur min egen synvinkel.
Stora sitter på sitt rum hela vistelsen. Kommer kanske ut för att äta lite mat.
Mellan åker till sina kompisar, och spenderar en hel kväll med Pappan, alltså plastPappan.
De flög ned på måndagkväll, och kom hem igår morse.
Jag vet inte.
Mycket väsen för ingenting.
De vill inte åka heller. Ser ingen anledning, eftersom de ändå inte umgås.
Men nu är så här vi har det. Vi har kommit överens om detta, detta var dealen för att vi skulle få flytta.
Hur som helst.
Min nya arbetskamrat Maria kom förbi med sina tvillingflickor på eftermiddagen. Hon hade grävt i sin ridgarderob och hittat flera par ridbyxor, så nu har Mellan 4 par att varva mellan.
Nu måste jag bara köpa ridsockar och ridvantar så är vi good to go.
Så att hon har.
Liten följde med på stallet efter maten sen.
De hade tipspromenad på häst, plus gratis barnridning. Liten ville så innerst innerligt prova, men hade väldigt svårt med att våga.
Det är väldigt svårt för honom att prova på nya saker, vet inte varför men det hänger ihop med hans diagnos. Han kände sig nog pressad av att Marias tjejjer hoppade av och på hästarna där, så till slut, hade han processat klart och ville försöka.
Han vill nu rida varje dag.
Vi åker nästa torsdag och provar på.
Tycker han att det är roligt, så sätter jag honom i en barngrupp, de har en riddargrupp bara för pojkar!
Väl hemma efter stallet, hoppade Liten och MiniLiten i säng och Syster med Man kom för att vi skulle ha film kväll.
När Liten somnat hade vi skrattfest och åt chips.
Vi såg Letīs Be Cops.
4 kaffekoppar av 5 möjliga.
När filmen var slut, gick vi och la oss. Mellan ville sova i min säng, och jag måste säga att jag inte tänkte efter så värst.
Efter en stund kom ju Liten och trängde sig ned mellan oss i fotändan, och efter ytterligare någon timme stod MiniLiten och skrek för full hals. Hon ligger ju sällan stilla utan kastar sig fram och tillbaka i sängen. Liten låg ovanpå mitt täcke så att jag inte kunde röra mig. Halv fyra. Smått panik. Måste sova!
Lägger tillbaka MiniLiten i sin säng, hon gallskriker och är asförbannad.
Bär Liten till sin säng, väcker Mellan som tassar in till Liten.
MiniLiten skriker och gapar och undrar vad faan som står på.
Till slut somnar hon, och det blir tyst och lugnt i sovrummet.
Mellan tröttnar på att ligga i Litens säng, den är ju pytteliten, så hon tassar nedför trappan och lägger sig i sin säng.
Varpå Liten kommer in till mig och börjar diskutera varför han inte kan få sova hos Mellan.
Varpå MiniLiten ställer sig upp i sängen och börjar gasta igen.
Försöker med vän röst att säga till Liten att lägga sig ned och försöka somna om, vilket han inte alls kan förmå sig till, vilket medför att han blir asledsen och börjar skrikgråta. Stackarn.
Då har vi alltså två skrikgråtande barn i sovrummet igen, och till slut ruttnar den här kärringen.
Bär, eller drar, in Liten i sin säng och säger godnatt. Han fortsätter att skrikgråta i sin säng.
Lägger ned MiniLiten och lägger mig i sängen, med gråt i halsen och hjärtat rusande i hundranittio.
Efter en stund somnar MiniLiten om, och Liten trippar in i sovrummet igen.
- Förlåt mig mamma, det var inte meningen.
För vad tänker jag, det är ju jag som ska säga förlåt för att jag blir så jävla förbannad, för att det är helt omöjligt att lägga det här jävla pusslet...själv.
Han lägger sig ned och somnar på direkten.
Jag somnar också tillslut, med oerhört dåligt samvete och en känsla av att morgondagen blir tung.
Men alltså allvarligt.
Hur gör man?
En sak är då jävligt klart.
INGA barn i sängen på natten.
EVER!
Tror ni på det?
Mjä.
Jobbar natt inatt och imorgon natt.
Kul.
Vi säger så så länge.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.
Med att lyckas.
Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan.
Vi tar det sen.
Det finns annat som tränger sig på.
Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...
