Direktlänk till inlägg 5 februari 2015
ELAK FRÖKEN
Jag känner mig som en elak fröken.
Eftersom vi läser en kurs på 150 p på drygt fyra veckor är det rätt mycket som skall hinnas med.
Jag tycker att eftersom det är vuxenstuderande det handlar om, ligger ansvaret och ambitionen hos de studerande.
Jag spottar ur mig uppgifter och instuderingsfrågor på löpande band.
Jag har tänkt mig tre prov allt som allt.
Helst, om eleverna fick bestämma skulle jag skriva på tavlan, exakt vad det är som kommer på provet.
Hur gammal är ni?
Undrar jag.
Det är snart färdiga undersköterskor som, om ett par veckor, skall ut och jobba i vården.
Ta ansvar.
Tänk efter.
De finns de elever som kämpar, hårt, med varje inlämningsuppgift, varje rapport som skall skrivas.
Som aldrig kommer högre än till C-nivå.
Sen finns det de som aldrig läser en power point.
Som knappt har någon närvaro, som glider in och skriver alla prov på A-nivå.
Sånt är så jävla irriterande.
Hur gärna man än skulle vilja ge ett A till de som inte klarar högre än C, så finns det helt bananas med regler och mål som jag måste följa enligt skolverket.
Det är både svårt och lätt att sätta betyg.
Svårt för att man blir engagerad och man vill så gärna ge ett tröstbetyg.
Men också att man kan gömma sig bakom skolverket.
Hur som helst.
Nu skriver de prov.
I folkhälsopolitik, arbetsplatsmiljö och sånt som känns extra ospännande.
Igår körde det ihop sig kan man säga.
Jag slängde in lax i ugnen, satte igång potatis och snörde på mig löparskorna.
MiniLiten framför Laban i soffan, Liten framför Minecraft och Mellan och Stora klarar sig ju liksom alldeles själva.
Upp på bandet för att riva av dom där kilometrarna.
Fixade det, typ, nästan felfritt.
Med avbrott för blöjbyte och byte av program.
Men det är en sak jag inte fattar.
Alltså, om jag skall hålla en fart på 7 min/ km.
Mitt löpband anger km/tim.
Jag kan inte tänka.
Alltså det blir broccoli i knoppen.
Döööh.
Jag blir galen.
Fiskmås.
Ikväll ska vi avtacka två stycken arbetskollegor som slutat/slutar.
Jag har fixat så att vi ska äta middag på Sveas.
Smarrigt.
Jag har köpt en lyxig flaska bubbel.
Som jag ska ha före, under och efter middagen.
Det får liksom räcka.
Jag ska ju upp och jobba imorgon för bövelen.
Ikväll kommer Pappan hem!
Hurra!
Saknar honom så infernaliskt på veckorna.
Har sovit som en jävla kratta inatt. Alice har haft stora problem att liksom hitta en perfekt plats i sängen, hon har rastlöst provat sig fram med sin gröna lilla kudde hon bär i munnen. Ikaros hade noll problem att hitta en bra plats. Prick på min kudde med nosen rakt på min kind.
Sen väckte han mig strax efter fem och tyckte då att det var väldigt nödvändigt att slicka mitt ansikte rent.
Men jag har inte blivit störd av katterna, utan av orolig sömn bara. Hade svårt att somna, sov och drömde oroligt.
Det blir en perfekt dag!
Hurra!
Idag kör vi på repeat:
Vi säger så så länge.
Vet ni. Jag har funderat ett tag. Vi byter till ett annat bloggpalats. Ni hittar mig här! Vi säger så så länge! ...
Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...
Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.
Med att lyckas.
Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan.
Vi tar det sen.
Det finns annat som tränger sig på.
Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...
Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...
Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...
Presentation
Hej!
Jag heter Sara och den här bloggen handlar blott och enbart om mig själv, vår familj och hur invecklat och komplicerat livet kan vara.