Liten stod länge, länge framför kylskåpet igår.

Han särskådade något, väldigt noga.

Han stod där med händerna bakom ryggen, vägde från tå till häl.

Varför han stod där, fäste jag inte så stor vikt vid.

Jag tyckte om att se honom stå där.

I sin tanke.

Tänkande.

Tyst.

Jag satt på min stol i köket, och verkligen såg min Liten.

Så vänder han sig slutligen om och tittar på mig.

Han rynkar ögonbrynen och så säger han:

- Mamma, jag älskar och saknar min gammelmormor. Jag tror att hon längtar efter mig. Men hon är död nu. Så vi kan inte träffas mer. Men när jag sover, då kan vi träffas. I mina drömmar.

Så vände han på klacken och så var det förbi.

Jag skulle så gärna vilja berätta det för dig, gammstackarn.

Vi tänker på dig och saknar dig.

  Det var den här bilden han särskådade.

Nu har jag gråtit färdigt.

Vi säger så så länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ni. Jag har funderat ett tag.   Vi byter till ett annat bloggpalats.   Ni hittar mig här!   Vi säger så så länge! ...

Jag tror att de flesta som träffar mig tänker att jag är en sprudlande, glad tjej. Jag är för det mesta, förhoppningsvis, den mest förhoppningsvisa person du lär möta i hela ditt liv. Men det händer att jag inte är den där mest förhoppningsvisa perso...

Beror ju helt och hållet på. Vad man har för avsikt.  Med att lyckas. Min avsikt att lyckas, är något lagt på hyllan. Vi tar det sen.   Det finns annat som tränger sig på. Det handlar om livet, som pågår. Hela tiden. Man måste hålla sig o...

  Har ni ens tänkt på det? Att tiden går fortare när man har roligt. Allt som är luststyrt går per automatik mycket lättare och upplevs lite roligare än annat. Just nu är allt som inte har med "måsten" och "jag borde ha" så himla mycket rolig...

Är som en galopperande häst. Med ett stort idiotgarv. Hela tiden. Fattar ni? Hela tiden. Vidöppet halloj. Vad är det som egentligen pågår? Vi säger så sålänge. ...