när man har semester.

Jag har inte jobbat som en galärslav hela veckan och längtat till fredagen.

Nej.

Jag har ju två veckors väjkäjshon.

Borde ligga på stranden och vila, njuta av semestern.

Men, det har jag inte tid med.

Dessutom tillåter inte vädret.

Den där galna sommarvärmen är förbi. Lagom till min semester. Förstås.

P klev upp mitt i natten för att jaga.

Hade jättesvårt att somna om efter att han åkt.

Efter gårdagens CrossNature pass började träningsvärken göra sig påmind kring halv fem snåret.

Det är en skön och välkommen känsla, men gruvar mig nåt fruktansvärt inför morgondagens Midnattslopp.

Jag drar mig till minnes att vi satt i köket, Ris å jag, oerhört taggade och modiga och anmälde oss till lopp efter lopp.

Här ska banne mig sättas upp mål, sa vi.

Men..mjä, vi har väl tränat sådär. Vissa mer, vissa mindre.

Så, en mil.

Hur i hela helvetet ska jag kunna springa en mil?

Inom en viss tid dessutom.

Vi startar i den sista startgruppen 22:55. Då måste man ha passerat VitaBergsparkens idiotbacke senast 23:38. Det är vid 5 km.

Det borde vi fixa, eller jag vet att jag klarar det.

Men sen är nästa tid att klara 00:03 vid 8 km.

Den nöten känns lite svårare, eftersom man kommer att vara halvdöd efter Vitaberget.

Men jag ska göra mitt allra bästa att hinna, och åtminstone komma runt.

Tiden i sig skiter jag i.

Jag vill bara klara det. Det mesta är mentalt.

Nästa helg ska jag springa LCHF-loppet. Det är bara 5 km.

Lätt.

Sen har vi IForm-loppet som går av stapeln 15/9

Det är också 5 km.

Därefter funderar jag på Hässelbyloppet 13/10

Vi får se.

Vi säger så så länge.