Nämen, jag tänkte att jag skulle ta en repeat på magsjukan.

Check.

Jag vill bara gråta.

Det hjälper förvisso inte.

Men jag vill ändå gråta.

Vi säger så så länge.

Det kan inte vara sant.

MiniLiten, vaknade kring kvart över tolv i natt.

Hungrig.

Hon åt ingen välling innan hon somnade igår.

No biggie.

Men inatt så var hon hungrig.

Sagt och gjort.

Klev upp, kokade välling.

Hon drack upp nästan hela. Somnade nästan om.

Hostade, kräktes upp all välling i sängen och så var det med det.

Bädda rent, medans Pappan duschade med henne.

Nu får det fan i mig vara nog.

Kvart i sju, klädde jag på henne, satte henne i vagnen och knatade ned till vårdcentralen.

Där var det 8 stycken före oss, men effektivt nog fick vi komma in halv åtta.

Det togs ett crp.

6.

Inget alls.

Men ögoninflammation har hon, så hon fick några droppar till ögonen.

Men skönt att hon inte har något förhöjt crp, för då är hon ju förhoppningsvis på bättringsväg.

Det måste bli en IKEA tur idag.

Faan.

Måste köpa två täcken, en miljard kuddar, madrasskydd och kuddskydd.

Smash n grab.

Jag ogillar att gå på IKEA.

Inte deras varor.

Det är mest alla människor som är där samtidigt, som jag inte riktigt gillar.

Att de är så många.

På en gång.

Som ett myller.

Värmeljus.

Glödlampor.

Servetter.

Mässar dom. Som en sekt.

Med tanke på den här starten på dagen, och vad som komma skall, tröstar jag mig med kaffe och smörgåsrån. Många smörgåsrån.

Med smör på.

Vi säger så så länge.

av vabbningen.

Den har fan nått nya, oanade höjder.

Jag ska vända det till något positivt.

Tänk så mycket tid jag får spendera med mina barn.

Förvisso oerhört gnälliga, och ganska otrevliga barn, men jag får ju så mycket kvalitetstid.

Kvalitetstid med tvättmaskinen.

Diskmaskinen och dammsugaren.

Spisen.

Underbart.

Blev förövrigt uppringd av en försäljare alldeles nyss.

Ni vet en sån där som kallar en vid namn, som att vi var du och jag med varandra.

Jag kan gå igång på den här uppläsande-kalla-vid-namn-rösten.

Jag blir förbannand.

Men sen vågar jag inte bara lägga på luren av någon anledning, det känns så oerhört fräckt att göra något sånt, så jag lyssnar snällt vidare.

Iallafall.

Den här killen, superhurtiga killen, ville sälja en tilläggsförsäkring på vår bil.

Jaha, kom till saken. Vad kostar det?

65 kr i månaden.

Ok.

Jag bollade över till Pappan.

Ring Pappan.

Han äääälskar telfonförsäljare.

Sagt och gjort.

Jag kokade mitt kaffe och skulle precis sätta mig, så ringer telefonen igen.

Samma nummer!

Jag vet inte vad jag ska göra nu, blir helt ställd. Varför ringer han igen?

Pappan borde ju ha läst lusen av honom, att störa hederligt folk mitt i arbetet.

Så jag klickar bort samtalet och ringer på direkten till Pappan.

Nämen, visst.

Han vill ju ha skiten.

Så ringer det igen på telefonen, bara till att svara och lyssna på ett jääättelångt utlägg om paragrafer och telefonnummer hit och dit, jag får tipset av försäljaren att inte lyssna så noga.

Allt han säger tar säkert två minuter, och han läser jävligt snabbt ska jag säga.

När han läst klart, tar han ett djupt andetag, det hör jag, han är nästan anfådd. Det är så himla sorgligt och tråkigt.

Ja herre jävlar vilket jävla jobb du har, säger jag till honom och han kan inte hålla sig för skratt.

Borta är det där försäljarrösten och han säger med förortsslang. (Blattesvenska)

Ja, vafan, nån måste ju göra det här.

Jag antar att han stängt av inspelningen vid det här laget.

Jaja, tack ska du ha och lycka till med nästa samtal.

Hej.

Så nu har vi tecknat en tilläggsförsäkring på bilen.

Kan kanske va något att ha.

Vad vet jag, mitt arma luder.

Nu ska jag försöka hitta uppladdningsbara batterier till vår nyinköpta Prima Nova från blocket. Lite kassa batterier som inte laddar upp särskilt bra.

Om jag inte hittar reservbatterasis blir den här babyvakten helt värdelös. Då måste den vara inpluggad i uttaget hela tiden, och då blir det ingen svartis ute vid arran för min del.

Då får jag sitta inne hela påsken.

Då är risken överhängande att jag missar de här fantastiska människorna in action.

Don Varras och SS-soldaten Papi

Nu längtar jag något enormt upp och hem.

Vi säger så så länge.