En rätt skön uppstart efter semestern ändå.

Ett av mina ansvarsområden är förråd och textilier.

Det tar i stort sett en hel arbetsdag att fixa med beställningar av förråd och textilier. Packa upp tvätt och fylla på i patientsalarna.

Ibland är det ganska tråkigt, med tanke på att du arbetar ensam.

Men som första dagen efter semestern kan jag erkänna att det kändes ganska ok.

Lite ovant, lite pyssligare än vanligt.

Har fixat med schemat också.

Jag går ned till 75% nu, när Liten börjar på sexårs.

Jag hoppas innerligt att försäkringskassan beviljar 25% vårdbidrag. Vi har ansökt om 50%.

Lite knepigt att veta vilka merkostnader det egentligen blir, men vi får höfta lite.

Införskaffa en dator, pedagogiska spel, pussel, målarblock, pennor, målarfärger, penslar, böcker osv. osv.

Ökat slitage på kläder, skor.

Hur ska jag veta?

Vi lär oss efterhand.

Att ha ett barn med ADHD samt en generell språkstörning är inget nytt under solen, men för oss är det en ständig kamp och ett driv att förstå. Det tar en oerhörd massa energi och tålamod stort som hela jordklotet krävs.

Att vi ständigt är slutkörda är alltså inget konstigt.

Att vi väljer att vara för oss själva och umgås bara i familjen är heller inget konstigt.

Man orkar inte med att vara en social fena konstant.

Imorgon ska vi på det första informationsmötet på ADHD-center här i Stockholm.

Detta mötet är obligatoriskt om man sedan ska kunna anmäla sig till utbildningar och föreläsningar på centret.

Det kommer att bli kanonbra.

Ringde till skolan här i Gubbis.

Stora är inskriven i en klass.

Så han får börja sjunde klass nästa vecka.

Vilken röta!

Crossnature börjar om idag.

Eftersom jag är i ett skov just nu, hoppar jag över träningen åtminstone idag.

Tar nya tag imorgon.

Förhoppningsvis blir det någon form av träning. Antingen Crossnature eller löpning.

Midnattsloppet är ju på lördag.

Så måste försöka ut å kuta lite.

Ikväll ska jag äta glass och titta på ett par avsnitt True Blood.

Kräma ut det sista ur semestern.

Onyttigheten alltså.

Har man spenderat tre veckor med Don Varras är det svårt att hålla sig till nyttigheter.

Man dras liksom med, sugs in.

Det stavas dålig karaktär.

Hand upp!

Vi säger så så länge!

Resan tog jävla lång tid serru.

Vi åkte direkt efter släktträffen på Backen i Sjöträsk.

Det var förövrigt en jätterolig träff.

Syster hade ordnat det hela väldigt bra.

Vi träffades uppe på Backen klockan ett.

Laddade för brännboll ute på le´gda.

Sjöträsk mot Långträsk.

Jag spelade för Långträsk.

Långträsk vann överlägset.

Sen promenixade vi ner till bäcken och grillade korv och drack kokekaffe.

Men sen vare liksom dags.

Att packa in sig i bilen och åka.

Vi bestämnde oss för att köra Inlandsvägen/Bävervägen. Över Sorsele-Storuman-Vilhelmina-Hoting-Backe och kom ut vid Sundsvall.

Alla var mega-super-hungriga redan i Storuman.

Hittade slutligen ett väldigt sjaskigt hak, pizza/Thai/Husmans-hak.

Liten vägrade i sten att äta annat än pannkaka, vilket de förstås inte hade. Kom överens att smaka lite på pizza och sen åka över till Coop/Ica och köpa kalla plättar som han skulle få mumsa på i bilen .

Vad vi inte hade i beräkningen var att Ica och Coop stänger klockan sex i Storuman.

Otroligt!

Stannade till på en slags mack, och köpte en superäcklig ost-smörgås och en drickyoghurt. Det skulle räcka till Vilhelmina iaf.

Men i Vilhelmina hade de inte såna färdiga småplättar, så han fick bestämma vad han ville ha.

Det blev glass till middag för Liten.

Dåligt, I know.

Men nu är det så här vi har det.

Resten av resan gick ganska bra.

Barnen halv sov hela vägen.

Läggningen nu i kväll har ju gått si så där. Övertrötta barn.

Men MiniLiten har nu skrik-vrålat i en kvart tills hon slutligen fick nog och somnade.

Liten har inte somnat riktigt ännu.

Men det är nog inte långt borta.

Imorgon är det jobb igen.

Känns mysko.

Men det blir nog bra.

Emma Ris och Pannkaka kommer ned från Norrland inatt och skall vara här i veckan.

Hon har erbjudit sig att passa barnen måndag och fredag då jag jobbar.

Men det är inte med en helt skön känsla man är tillbaka i stan.

Det kanske ger med sig.

Men det är något som planterat sig i magen.

Vi hör inte hemma här.

Vi säger så så länge.

Jag älskar Norrland.

Vi har i tre veckors tid badat, solat, ätit, sovit, bastat och slagits med mygg.

Vår bil har gått sönder. Helt.

Stannat.

Mitt uti vildmarken.

Folk stannade direkt och frågade om vi behövde hjälp.

Mosters man kom med en extra bil som vi fick låna in till Arvidsjaur.

Hjälp kom direkt.

Köpte en generator på skroten i Älvsbyn.

Upptäcka att man på sätt och vis är släkt med verkstadskillen och får ett himla bra pris.

Lånade bil för att köra och hämta den.

Ringde och fixade tid på verkstan till imorgon. Hela kalaset blir betydligt mycket billigare än verkstadspriset på en ny generator, typ 9000 pix.

Allting löser sig. Alltid. I Norrland.

Semester i bilder för dom som vill.

Springa genom vattenspridaren dag ett. Hemma hos Mor och Far.

MiniLiten fick in en bra snits på att palla jordgubbar i mormors låda.

Spontana vattenkrig med alla som vinnare.

MiniLiten övervann sin rädsla för vatten, och ville knappt sluta bada.

Lyxfia på båten över sjön.

Myspys med kjatter.

Vi grävde ned Stora och lät MiniLiten gå lös.

Liten hittade ett aningens för stort cyklop som han försökte dyka med.

Mellan har nog varit den enda som tappert badat nästan varje dag.

Syster och Man med MiniLiten.

Två fina som fyller år samma dag.

Tårtan som skrapades ihop på Halvvägsudden.

Promenad upp på berget. Jobbigt, men väl värt fika och fantastisk utsikt.

Sista bilderna från Halvvägsudden för den här sommaren.

I rest my case.

Vi säger så så länge.