Reumatologen idag.

Hej Dr Docent.

Det känns sådär ändå i lederna.

Vi byter beredningsform av samma medikamente.

Piller mot sprutform.

Kul.

Det ska tydligen ge mindre biverkningar om man får Methotrexate i annan form.

Den som lever får se.

Tack.

Annars har dagen gått åt till telefonsamtal i timmar, ångestattacker på balkongen, och speedade skrattanfall.

It is happening!

På riktigt.

Nu händer det.

Jag fuskar och dricker Cava.

Tar ut det hela i förskott.

Så mycket som ska klaffa, funka, hända.

Handen då?

Nämen, den klarar sig. Känns lite bättre idag.

Lite mer rörlig, men inte riktigt.

Miniliten vaknade med feber på morgonen, så Pappan har varit hemma och vabbat idag.

Lite av en räddning ändå, för man kan inte riktigt hålla sig från att byta blöjor, laga mat och städa fastän man har en handikappad hand.

Sen har man istället sinnessjukt ont, inte värt.

Jag undrar hur länge man måste ha handen lindad som en julklapp?

Superstörande om ni frågar mig.

Imorgon ska jag göra något så sjukt jobbigt. Den största utmaningen det här året tror jag.

Håll tummarna för mig.

Sveper Cava, skrattar åt ALAT-prover.

För att jag känner mig stenhård när jag säger så.

Punkt.

Vi säger så så länge!

Bedövningen börjar släppa nu.

Nu börjar det göra liite, pyttelite ont.

Jag överlever.

Det värsta har nog varit att hela handen varit helt bedövad.

Så som armen kan bli, på natten, när man legat på den.

Tung, borta.

Ont bara.

Att lägga bedövningen var inte särskilt skönt heller.

Snöra blodtillförseln, snitta upp leden osv, kändes inte alls.

Men bara att peta lite på en fingertopp kändes skitskumt.

Ringde och sa upp min plats på den utbildning det var tänkt att jag skulle gå i höst genom jobbet idag.

Förklarar mer en annan dag.

Det är vemodigt och med liten sorg i bröstkorgen som jag gör det.

Men nödvändigt.

Nu lägger jag ner för idag.

Vi säger så så länge.

Operationsdag.

Inte särskilt spännande.

Inte heller invecklat och svårt.

Ett enkelt snitt och så är det klart.

Poff.

Sen ska min hand fungera felfritt.

Sägs det. Med tanke på mitt jobb, hoppas jag på en lååång sjukskrivning. Gärna restn av året.

Googlade runt efter info, mest på skoj, och hamnade på en blogg, där tjejen som skriver skulle kunna vara jag.

Läs här på : Vitt eller Svart

Hennes operation blev inställd idag. Bu för det!

Skit tråkigt!

Jag skulle gå bananas om min operation blev inställd.

Igår gick jag bananas, förresten.

Vi är ju igång igen.

Den här gången kanske vi slutar som herre på täppan.

Ni som inte fattat vad det rör sig om, lär snart bli varse.

Men håll nu tummarna!

Bananas nummer tre.

MiniLiten har ju alltid varit en morgonpigg böna.

Så även idag.

Klockan fem gick reveljen.

Jag masade mig ur sängen, kokade kaffe.

Det slutade så här

Win!

Vi säger så så länge!