Jag har kommit till insikt.
Att jag har svart bälte i att lura mig själv.
Som till exempel Nätshoppa.
Jag kan lätt beställa något från exempelvis en sida som heter thisisnotatallashadyshop.se och tror sen att varan jag sen får är topnotch-allatiders och att allt är grönt.
Det är det ju sällan.
Jag borde förbjudas att beställa ens en tampong från nätet.
Faktiskt.
Det går åt så fantastiskt mycket energi i efterhand.
När man skall försöka returnera en defekt eller felaktig vara.
När man måste använda sig av mailkorrespondans.
Eftersom sidan i efterhand, när man verkligen tittar efter, faktiskt inte har någon adress, ej heller telefonnummer.
Jag tar på mig dumstruten, och dör lite grann.
Ok?
Utsikten för att jag ska vinna min och DaFe aka Mr Fireblob Rhinomuscles utmaning?
Just nu slim to nothing.
Hur duktig och strikt jag än är, så pekar siffrorna uppåt.
Deppar ihop och trycker i mig lite snabba kolhydrater.
Tar nya tag.
Ökar intensiteten.
Det är snart Maj månad för satan.
Det börjar bli bråttom.
Lägger upp en mental plan.
CrossNature 3 ggr/v.
Löpning 2 ggr/v.
Promenad till och från förskolan, med vagn och kottar i, ca 1 mil (give or take) 5 ggr/v.

Mental mealplan
No beer...alls
No Candy ( förutom på lördan)
Mycket frukt och grönt.
Så lite Carbs som möjligt. ( Förutom på Crossnature-dagarna då jag måste, annars stupar jag mitt i en Burpee)
Vad mer kan jag göra?
Muskler väger inte mer än fett.
Det är en skröna.
Så, vad är problemet?
Sleepwalking och kylskåpsrens på natten??
Jag vet då inte.
SKÄRPNING!

Vi säger så så länge.

Helt i onödan.

Precis som varje morgon, klev upp, kokade kaffe..väckte barn och så var karusellen igång.
Som vanligt, ut genom dörren kvart över åtta, ångande av svett.
Fram med ståbrädan, och skjuts iväg.
Liten är bland det lataste i latväg.
Han bara älskar att stå på den där ståbrädan och åka snålskjuts heeela vägen till dagis.
Jag skulle ju kunna ta bussen.
Men, vardagsmotion är underskattat.
2,5 km enkel väg till Litens förskola.
Alltså. 2,5 km gånger 4.
Knirr knarr....hmmm. En mil. Ja just det, en mil om dagen, varav en halv mil släpandes på en latmask på ståbräda och en sovande MiniLiten.
Bra vardagsmotion.

Jag trodde dessutom att MiniLiten skulle på BVC idag, så jag dundrade förstås en extra svettig runda på ca. 5km (omväg för att hon skulle få sova en liten stund).
Men hahaha, nej. Det var ju imorgon.
Så imorgon får jag äran att göra heeela skiten ett varv till.
Jippie!

Mellan ska på gymnastik i eftermiddag.
Hon har börjat på proffsgympa.
Jag snackar handvolter, flickisar å sånt där fräsigt.
Hon tycker att det är roligt.
Jag jublar i tysthet.
Hurra!
Fritidsintresse!?

Mitt nya fritidsintresse: Odla räkor.
Dom är så jäkla roliga att titta på.
Jag kan titta en hel dag om jag får.

Söjn se dom ut.

Jag har lånat bilder på internets, eftersom jag inte är så hajj på att fota mina räkor.
Men så ser de ut i alla fall.
Asroliga.
Men nu skall jag lägga MiniLiten för att sova en skvätt till.

Jag har ingen träningsvärk...än.
Kommer säkert.
Imorgon.

Vi säger så så länge.

Jag och DaFe är med i rutakuten i år.
Superexiting.
Och superjobbigt.
Men det måste gå.

Att stärka magmusklerna.


Få bättre hållning.
Kunna springa bättre.
Allt hör ju liksom ihop.
Dåliga magmuskler = dålig hållning = dålig löpning.

Sen är det ytterligare en rolig utmaning, i vår befintliga försten-ned-till-målvikt-är-bäst-utmaning.
Status på det: -2.3 kg.
Woop!
Idag skall jag ut i skogen å träna skiten ur mig själv.
Det ser jag framemot.
CrossNature.
Sjukt jobbigt, effektiv träning utomhus i skogen, men 20 st andra muppidioter.

Nu ska jag slänga i mig frukosten och dundra iväg med Elmer till dagis.

Vi säger så så länge.

där är man ganska ofta.

Tillbaka liksom.

Varför?

Bara blir så.

Latheten.

Men istället för att totalt deppa ihop, tycka synd om mig själv och fortsätta i gamla spår, så måste jag ta mig i kragen.

Börja om från början.

Det är inte så farligt som det låter.

Men det är jobbigt.

Jag har en del som jag satt upp som mål 2014.

Det handlar om hälsa, träning och fysisk förbättring.

Det handlar om ekonomi som håller i längden.

Har inte tänkt så mycket längre.

Men en sak är spikad.

Innan 15/5 ska jag ha nått min målvikt.

Häslosamt och hållbart.

Inga späkningar och konstiga dieter.

Det brukar ju inte funka...i längden.

Inte för mig iaf.

Jag och DaFe har utmanat varandra.

Ingen vinnare och ingen förlorare.

Men en dag på Nynäs Spa är belöningen.

Imorgon fyller Stora 13 år.

Herre Jisses.

Tiden går fort.

Har bakat idag, efter önskemål.

Vaniljbullar.

Cupcakes.

Chokladtårta med Dumlefluff, Nutella-frosting och någe mer som vi inte kommit på ännu.

Det blir nog bra.

Men tonåring.

I´m old.

Vi säger så så länge.

Sista fixet.

Griljera, glasera å greja.

Handla det sista inför morgondagen.

Status på julfeelingen.

Noll komma noll noll.

Vi säger så så länge.

Enough is enough.

Det här med beroende.

Det kan se olika ut.

Ändras.

Över tid.

Är det inte det ena, så är det ett annat.

Jag är en sån som skulle kunna missbruka vad som helst.

Godis.

Mat.

Vin och sång.

Nikotin i någon form.

Sprit.

Kvinnor och män.

Träning.

Listan kan göras oerhört lång.

Förstroenden.

Ni förstår.

Det kommer alltid till en punkt, när man tröttnar.

På sig själv.

På sitt missbruk.

Det är sån här jag är.

Varför?

Dunno.

Men jag är på väg att förändras.

Till något annat.

Vet inte vad.

Men till det bättre.

Skall göra en att göra lista 2014.

Det är bra.

Det ordnar sig.

Vi säger så så länge.

Hur ska jag hinna?

Det är frågan jag ställer mig just nu.

Hinna laga mat.

Hinna städa.

Hinna baka.

Hinna köpa julklappar.

Hinna slå in julklappar jag förhoppningsvis köpt.

Hinna med.

Är det så här att vara vuxen.

Noll julfeeling.

Eftersom man är sjukt upptagen med att stressa, så att man kan skapa julstämning för alla andra i familjen.

I år ska vi fira julen hemma.

Med det sagt, jag ska fixa jul.

Det blir spännande.

Jag har aldrig griljerat en skinka.

Ej heller grejjat med revbensspjäll.

Koka egen julgröt.

Rulla köttbullar.

Ja, ni vet.

Allt det där.

Det blir spännande.

Jag är taggad.

Plus en aning stressad.

Typ såhär har jag tänkt.

Vi säger så så länge.

Om ni funderar på hur man minst smärtsamt lägger små barn för att somna enligt mig?

Don´t!

Lägg dig samtidigt själv. Klockan 18:30.

Enklast.

Inget gråt. I timmar.

Inga sura miner.

Inget gnöl.

Jättemånga timmar att sova på.

Nöjda, bortskämda barn.

Ledsna, frustrerade föräldrar.

Men ändå.

Det är mitt råd.

Eller så låter man barnen skrika sig själv till sömns.

Det funkar också.

Enligt Anna Wahlgren, eller vad fan hon nu heter.

Men det gör så ont i hjärtat.

jag vet faktiskt inte.

Hur faan gör man på minst smärtsamma sätt?? För samtliga menar jag.

Jag bara undrar.

Vi säger så så länge.