Jag har skaffat linser.

Därför att:

A. Glasögonen är i vägen när jag är sportig.

B. Glasögonen är alltid, och då menar jag alltid, onödigt skitiga.

C. De ligger aldrig där jag såg dem sist, jag hittar dem sällan och aldrig.

D. Man kan inte ha solglasögon på sig när man kör bil, om man inte kör med dubbla glasögon. Sorry, syrrot, aint cool!

Så, linser känns som ett smart alternativ.

Vi får se.

Efter ett par timmar med linserna i, kändes det som om någon skottat in tre spadtag av sand i ögonen.

Får utvärdera och återkomma.

När jag kom hem, var det heeelt tomt i läggan.

Nice.

La mig i soffan med Ajpääden och kollade säsongsavslutningen av True Blood.

Dubble Nice.

Sen sov jag en timme.

Efter det kom alla hem, från skola och dagis och hej-jag-är-så-rastlös-så-att-jag-måste-hälsa-på-på-jobbet.

Vi åkte till Heron City och köpte gymnastikskor till Stora och Mellan, samt ett par vanliga utegympisar till Liten.

Avslutade hela spektaklet med att köpa skitmat på Donken till barnens stora glädje.

Jag hoppade över.

Förstås.

Klockan sex i afton var vi och kollade på en lägenhet.

Nu jävlar blir det ett lägenhetsbyte.

Det här var en exakt likadan lägenhet som innan, i samma hus, fast på sjätte våningen.

Toaletterna var mycket, mycket fräschare. Badkaret var utburet och nuvarande hyresgäster hade tvättmaskin i sitt stora badrum.

Mycket viktigt för P att se, att det visst gick att ha en tvättmaskin i lägenheten.

Konstigt att han tyckte det var i stort sett avgörande, då han så sällan använder mackapären.

Nåja.

Det känns skönt att bytet är i rullning.

Kanske. Kanske.

Det är ett fyrbyte, och mycket som skall klaffa.

Så.

Bara å hålla tummarna nu.

P har varit hemma hos RidgeRules och hämtat käk till Arrak, som nu ligger helt utslagen i soffan.

Jag hade beställt ett fästinghalsband, tillsammans med Maria.

Superduper fint.

Hoppas bara att det funkar också. Så dags nu när säsongen är över. Får testa nästa sommar ifall det funkar.

Annars är det ju alltid fint med lite bling.

Lägger upp en bild på det imorrn.

För nu är den här hönan trött.

Vi säger så så länge.

det är färdigt med att försvara barnens far.

Han får stå för det han gör och inte gör.

Det blev lite svårt för honom att förklara hur han tänkte, när jag konfronterade honom med RedBull och Nutrilett-historien.

Ehh, öhh...jag såg det inte som en så stor grej!

What?

Det är en åldersgräns på RedBull av en anledning och Nutrilett ska inte ges till barn. Enkelt!

Ett för mig ganska solklart fall av ett par getter missing in action.

Att jag inte har det minsta lilla förtroende eller tillit för mina barns far grundar sig i händelser genom de senaste tio åren.

Det kommer inte att ändras.

Därför han saknar helt enkelt förmågan.

Jag är färdig med att rädda honom.

Låta korthuset falla.

Annars gick det rätt bra.

Jag vet att det jag/vi står för och gör för barnen är det rätta och det jag/vi behöver göra i fortsättningen är att stå för den tryggheten och värmen som de behöver.

Imorgon ska vi åka och titta på en större lägenhet.

Ett fyrbyte.

Om vi vill ha den skrivs papper A.S.A.P

Det betyder att vi mest troligt, väldigt snart har 121 kvm att bo i.

Woop Woop

Allt går åt rätt håll.

Jag är så nöjd, med mitt liv, min familj, mitt jobb, vår framtid.

It´s all good.

På tal om good.

Har ni  inte börjat se den här serien är ni galna.

Oerhört underhållande!

Se och le!

Vi säger så så länge!

fo real?

Det här är så fantastiskt störande.

Att vara så trött.

Hela tiden!

Att sova? Om det hjälper?

Pff.

Sällan Stellan.

Det hjälper inte ett dugg.

Jag är lika trött när jag vaknar som när jag somnar.

Det är ett under.

Kaffedrickandet har tagit löjeväckande proportioner.

Det enda som det har medfört är ont i magen.

Jag måste komma på något annat.

Imorgon ska jag gå på samarbetssamtal nr 3 i ordningen med Stora och Mellans käre far.

Det ser jag framemot.

I got some real shit to talk about.

Skenhelige satan.

Tänker man sunt, när man låter sin tioåriga dotter springa fullt malmskillnadsgatan-sminkad på stan, köper RedBull och andra energidrycker till sin tolvåring samt Nutrilette-bars till tioåringen? Hur tänker man då?

Att låta sin dotter, som redan har a shit load of jobbigheter och dåligt självförtoende, ha en youtube-kanal där hon kan lägga upp hauls och get-ready-with-me videos som skulle bli ett alltför lätt target att skicka sågande kommentarer till.

Hon skulle ha väldigt svårt att tackla hårda ord och taskiga kommentarer.

Som tioåring kan det vara svårt att tackla sån skit.

Jag kan säga att jag har stängt ned hennes youtube-kanal och förklarat för henne varför. Hon förstod.

Istället har jag hjälpt henne att starta upp en blogg, där man kan läsa om hennes ditt å datt.

Läs här!

Lilla lillfis.

Jag kommer att läsa med jämna mellanrum och hålla koll på vad hon postar och lägger upp för nåt.

Vi säger så så länge!

Som löpare.

Midnattsloppet.

Som jag har gruvat mig.

Länge.

Jag har tränat, visst serru. Men sprungit en mil?

Inte direkt.

Sist jag sprang en mil, på en gång, var hmmmm...få se nu. Jo!

2007

Därför kändes det lite extra svårt.

Jag menar, att inte ha sprungit den sträckan man har framför sig. Kännt på den.

Vi var på plats i galet god tid.

Jag skulle befinna mig i startfållan kl 22:10.

Starten skulle gå 22:55.

Jag hade god tid på mig att stå och glo, iaktta andra löpare.

Försökte övertyga mig själv, I Can Do This!

I startgrupp 7A, blandas kreti och pleti.

Bottenskrapet.

De som har viljan.

Tvivlet började pocka på.

Vad faan har jag gett mig in på?

Ni vet hur det funkar.

Hjärnan mindfuckar sig själv.

Jag har hela tiden intalat mig själv, att det absolut är möjligt att ta sig runt Midnattsloppet utan att vare sig dö eller komma sist.

Det har varit min största fasa... Att vara sämst av de sämsta. Att komma sist.

Började pilla med min låtlista, jag måste nämligen springa med musik.

Jag är en blyg löpare.

Kan inte ta kontakt med publiken, vinka och tjoa när man springer förbi.

Så var det dags.

Vi gick som lamm mot slakt, framåt mot startlinjen.

Tuff diskomusik pumpade ur massiva högtalare, Överladdade konfrencieer som gastade i sina mickar.

Fy faan.

Pang.

Jag tog ett par djupa andetag, och så fanns det ingen återvändo.

Det luktade gubb - och tantsvett hela vägen.

Tog rygg på en tjej med en lång fläta, som såg ut att ha tränat ungefär lika mycket som jag.

Jag sprang om henne sista kilometern.

OCH, jag tog mig i mål. På en jättebra tid, enligt mig själv. 1:08.

Jag hade sagt till mig själv att jag åtminstone skulle ta mig förbi tidspärrarna. 23:38 vid Sofia Kyrka. Samt 00:03 vid Duschbilen strax innan 8 km. Pff, lätt.

(foto: Midnattsloppet)
Nästa år, då ska jag ner under timmen, har jag tänkt.

Vi säger så så länge.

när man har semester.

Jag har inte jobbat som en galärslav hela veckan och längtat till fredagen.

Nej.

Jag har ju två veckors väjkäjshon.

Borde ligga på stranden och vila, njuta av semestern.

Men, det har jag inte tid med.

Dessutom tillåter inte vädret.

Den där galna sommarvärmen är förbi. Lagom till min semester. Förstås.

P klev upp mitt i natten för att jaga.

Hade jättesvårt att somna om efter att han åkt.

Efter gårdagens CrossNature pass började träningsvärken göra sig påmind kring halv fem snåret.

Det är en skön och välkommen känsla, men gruvar mig nåt fruktansvärt inför morgondagens Midnattslopp.

Jag drar mig till minnes att vi satt i köket, Ris å jag, oerhört taggade och modiga och anmälde oss till lopp efter lopp.

Här ska banne mig sättas upp mål, sa vi.

Men..mjä, vi har väl tränat sådär. Vissa mer, vissa mindre.

Så, en mil.

Hur i hela helvetet ska jag kunna springa en mil?

Inom en viss tid dessutom.

Vi startar i den sista startgruppen 22:55. Då måste man ha passerat VitaBergsparkens idiotbacke senast 23:38. Det är vid 5 km.

Det borde vi fixa, eller jag vet att jag klarar det.

Men sen är nästa tid att klara 00:03 vid 8 km.

Den nöten känns lite svårare, eftersom man kommer att vara halvdöd efter Vitaberget.

Men jag ska göra mitt allra bästa att hinna, och åtminstone komma runt.

Tiden i sig skiter jag i.

Jag vill bara klara det. Det mesta är mentalt.

Nästa helg ska jag springa LCHF-loppet. Det är bara 5 km.

Lätt.

Sen har vi IForm-loppet som går av stapeln 15/9

Det är också 5 km.

Därefter funderar jag på Hässelbyloppet 13/10

Vi får se.

Vi säger så så länge.

från tidig morgon till eftermiddag.

Började morgonen med att sova ända fram till klockan halv sju.

Alltså WOW!

Nästan sovmorgon.

Bara nästan.

Men MiniLiten tyckte absolut att det var hög tid att vakna.

Klev upp å kokade kaffe, välling och drog på mig löparstassen.

Temperaturen ute: 28 grader...i solen.

Tog med mig Arrak på en löptur på asfalt.

Väl hemma, väckte jag heela familjen och så åt vi gemensam frukost.

Packade matsäck och baxade in Stora, Mellan och Liten i bilen för en färd mot badstranden.

Vi har badat i regn, solsken och åska.

I stort sett hela dagen.

Jätteskönt och mojsigt.

Mirjam och småkottarna Jawo höll oss sällskap.

Men herre min je, vad trött man blir efter en dag i solen.

Ett glas vin, och sen är det god natt.

Blir en tidig kväll.

Hurra för min bästa syster och svåger som firar 10 års dag...Hurra!

               ( Stal bilden från fejjan av Ris)

Vi säger så så länge.

Så inåt helsikes trött.

Min kropp känns sliten.

Min själ är lite liten.

All energi är tömd.

Jag har svårt att tänka en enkel tanke klart.

Att plocka ur diskmaskinen känns helt ointressant.

Samma lika med tvättkorgen.

Huvudet dunkar.

Illamående väller genom kroppen i vågor.

Ja. Jag sover ordentligt.

Ja. Jag äter minst 5 gånger om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Massor av grönisar och braig mat.

Ja. Jag petar i mig vitaminer. Till exempel PurePharmas omega-3, D-vitamin m.m

Ja. Jag dricker kaffe. Två till tre koppar per dag.

Ja. Jag dricker vatten. Vi har en maskin på jobbet som spolar kallt och/eller kallt bubbligt vatten. Det vore ju idiotiskt att inte dricka ogenerat mycket av det. Varje dag.

Ja. Jag tränar och håller mig stark och pigg. Minst fyra gånger i veckan plus att jag cyklar till och från jobbet varje dag, vilket resulterar i 1.5 mils cykling per dag...allstå...jag cyklar 7.5 mil i veckan..minst. Galet. Nåja.

Ja. Jag är oerhört sparsam när det kommer till alkohol, dels för att jag inte orkar, dels för att det sabbar min träning.

Som vi kan se och summera, kan vi bara konstatera  att jag sköter mig på alla sätt och vis.

Men vart faan klämmer det då?

Kan det bero på en konstant fullbelagd avdelning? En ut, en in.

Människor med psykoser, panikångest, existentiella kriser, komplicerade cancersår, människor med smärta som inte är av denna värld, i både kropp och själ, människor som förlorar varandra, barn som förlorar sin mamma eller pappa, farbröder som förlorar hoppet, dödsångest, tanter utan glädje och hår, männsikor som förlorar förståndet, människor som förlorat förmågan att gå, stå, äta, svälja, dricka, hicka, gråta, förlåta.

Men också mitt i bland allt det här eländet, en outgrundlig glädje, att få en dag till, en dag till att leva. En dag med sol, värme, kärlek och omsorg. Empati och respekt. En lugnande hand, en tröstande kram, en blick, ett leende. Vi har den här dagen också. Kanske imorgon också.

Jag sänder mina patienter och anhöriga en tanke ikväll och lyssnar på den här på repeat.

Vi säger så så länge.

P tog Miniliten, Liten och Arrak på en roadtrip igår.

Dalarna.

Det var visst nåt med den kommande älgjakten och kartor över passen.

P gör sin debut i älgjakt i år. Alltså på riktigt.

De är 41 st i laget.

Undras hur mycket älgkött det skulle kunna tänkas bli per man, om man skjuter en liten ko. Kanske 1/2 kg eller så?

Jag vet då int.

I alla fall. Jag blir glad om P är glad.

Men den här tripen, innebär att jag är HELT ensam i läggan.

Helt plötsligt kan jag göra precis vad jag vill.

Inga begränsningar.

Vad jag vill...

Vad gör jag då?

Jomen, visst serru..

Klart vi ska...STORSTÄDA!

Jäääj!

Min dumma jävel.

Direkt efter att jag kommit hem efter en hel arbetsdag, swish, direkt påt bara.

Nu var det ju iof nödvändigt.

Vi har gått med i lägenhetsbyte.se, och har lyckats komma med i ett triangelbyte, så en i kedjan skulle komma och titta på vår lägenhet igårkväll.

Så en snabb storstädning var ändå nödvändig.

Jag kände mig lite nöjd sen.

De två tjejjerna som kom och tittade på lägenheten verkade intresserade av vår lägenhet. De hade en tjej till som de skulle bo i hop med, så de gick runt i läggan och fotade och försökte memorera hur den såg ut och var planerad.

Den som i sin tur var intresserad av deras lägenhet skulle komma och titta på den ikväll. Så jag håller mina tummar!

Det är så jävla svårt med triangelbyte.

Mycket som ska klicka.

Jag försöker ha lite is i magen.

Pff, right.

Jag kommer inte att kunna tänka på annat på hela dagen.

Nu har jag käkat frulle som bestod av det här:

Kokosgröt

2 ägg

1 dl kokosmjölk

1 msk kokosmjöl

1 krm vaniljpulver

kokas i stort sett som en vanlig gröt, men det är viktigt att man rör om heeela tiden, så att det inte bränns fast.

Gött dä!

Ska bara vänta på att frukosten ska landa ordentligt i magen, så ska jag ut å kuta sen.

Sen är det väl hög tid att försöka klura ut en lunch och en middag också.. Typiskt.

Vi säger så så länge!