Det kan inte vara sant.

MiniLiten, vaknade kring kvart över tolv i natt.

Hungrig.

Hon åt ingen välling innan hon somnade igår.

No biggie.

Men inatt så var hon hungrig.

Sagt och gjort.

Klev upp, kokade välling.

Hon drack upp nästan hela. Somnade nästan om.

Hostade, kräktes upp all välling i sängen och så var det med det.

Bädda rent, medans Pappan duschade med henne.

Nu får det fan i mig vara nog.

Kvart i sju, klädde jag på henne, satte henne i vagnen och knatade ned till vårdcentralen.

Där var det 8 stycken före oss, men effektivt nog fick vi komma in halv åtta.

Det togs ett crp.

6.

Inget alls.

Men ögoninflammation har hon, så hon fick några droppar till ögonen.

Men skönt att hon inte har något förhöjt crp, för då är hon ju förhoppningsvis på bättringsväg.

Det måste bli en IKEA tur idag.

Faan.

Måste köpa två täcken, en miljard kuddar, madrasskydd och kuddskydd.

Smash n grab.

Jag ogillar att gå på IKEA.

Inte deras varor.

Det är mest alla människor som är där samtidigt, som jag inte riktigt gillar.

Att de är så många.

På en gång.

Som ett myller.

Värmeljus.

Glödlampor.

Servetter.

Mässar dom. Som en sekt.

Med tanke på den här starten på dagen, och vad som komma skall, tröstar jag mig med kaffe och smörgåsrån. Många smörgåsrån.

Med smör på.

Vi säger så så länge.

av vabbningen.

Den har fan nått nya, oanade höjder.

Jag ska vända det till något positivt.

Tänk så mycket tid jag får spendera med mina barn.

Förvisso oerhört gnälliga, och ganska otrevliga barn, men jag får ju så mycket kvalitetstid.

Kvalitetstid med tvättmaskinen.

Diskmaskinen och dammsugaren.

Spisen.

Underbart.

Blev förövrigt uppringd av en försäljare alldeles nyss.

Ni vet en sån där som kallar en vid namn, som att vi var du och jag med varandra.

Jag kan gå igång på den här uppläsande-kalla-vid-namn-rösten.

Jag blir förbannand.

Men sen vågar jag inte bara lägga på luren av någon anledning, det känns så oerhört fräckt att göra något sånt, så jag lyssnar snällt vidare.

Iallafall.

Den här killen, superhurtiga killen, ville sälja en tilläggsförsäkring på vår bil.

Jaha, kom till saken. Vad kostar det?

65 kr i månaden.

Ok.

Jag bollade över till Pappan.

Ring Pappan.

Han äääälskar telfonförsäljare.

Sagt och gjort.

Jag kokade mitt kaffe och skulle precis sätta mig, så ringer telefonen igen.

Samma nummer!

Jag vet inte vad jag ska göra nu, blir helt ställd. Varför ringer han igen?

Pappan borde ju ha läst lusen av honom, att störa hederligt folk mitt i arbetet.

Så jag klickar bort samtalet och ringer på direkten till Pappan.

Nämen, visst.

Han vill ju ha skiten.

Så ringer det igen på telefonen, bara till att svara och lyssna på ett jääättelångt utlägg om paragrafer och telefonnummer hit och dit, jag får tipset av försäljaren att inte lyssna så noga.

Allt han säger tar säkert två minuter, och han läser jävligt snabbt ska jag säga.

När han läst klart, tar han ett djupt andetag, det hör jag, han är nästan anfådd. Det är så himla sorgligt och tråkigt.

Ja herre jävlar vilket jävla jobb du har, säger jag till honom och han kan inte hålla sig för skratt.

Borta är det där försäljarrösten och han säger med förortsslang. (Blattesvenska)

Ja, vafan, nån måste ju göra det här.

Jag antar att han stängt av inspelningen vid det här laget.

Jaja, tack ska du ha och lycka till med nästa samtal.

Hej.

Så nu har vi tecknat en tilläggsförsäkring på bilen.

Kan kanske va något att ha.

Vad vet jag, mitt arma luder.

Nu ska jag försöka hitta uppladdningsbara batterier till vår nyinköpta Prima Nova från blocket. Lite kassa batterier som inte laddar upp särskilt bra.

Om jag inte hittar reservbatterasis blir den här babyvakten helt värdelös. Då måste den vara inpluggad i uttaget hela tiden, och då blir det ingen svartis ute vid arran för min del.

Då får jag sitta inne hela påsken.

Då är risken överhängande att jag missar de här fantastiska människorna in action.

Don Varras och SS-soldaten Papi

Nu längtar jag något enormt upp och hem.

Vi säger så så länge.

Jag är så trött på den här sjukstugan.

MiniLiten hostar, fräser ut grönt snor och ögonkusar.

Tänk om hon har lunginflammation?

Jag vet att hon har ögoninflammation.

Det gör man ju sällan något åt.

Tvätta rent med ljummet vatten flera gånger dagligen.

Check!

Men lunginflammation. Det fixar man kanske inte själv?

Om hon inte har blivit bättre i sin hosta imorgon, då ska jag uppsöka vårdcentralen.

Då har hon hostat i mer än en vecka och det har inte blivit bättre.

Men jag är så uppriktigt trött.

Maktlös och trött.

Det är så här det är att vara småbarnsförälder.

Ja, jag vet.

Men måste det vara så här jävligt?

Jag kan inte komma ihåg att det var så här med Stora och Mellan.

Eller så har jag bara förträngt det.

Säkert.

En sån här har jag införskaffat idag.

Perfekt att ha uppe i Varras.

Så kan mamman sitta vid Arran och dricka svartis i lugn och ro.

Woop woop.

Här har ni veckans top 5!

Bara lyssna å njut och känn vårpeppen.

Tänk: Balkonhäng i solen. Kaffe eller öl efter humör. Fågelkvitter. Fin musik. Bra skvaller.

Glöm snön som yr utanför fönstret.

Glöm kylan.

Glöm jobbiga människor.

Glöm sjukdomar.

Vi säger så så länge.

MiniLiten har haft feber inatt.
Sådär kokhet.
Som bara små barn kan vara.
Vuxna blir sällan så varma.
Har jag en upplevelse av.

Pappan fick iallafall vara hemma och vabba.
Jag är på Sachsska barn och ungdomsmottagning med Liten.
Det är sista besöket inför diagnosticeringen.
Besöket beräknas att ta två timmar.
Om det funkar för Liten att sitta och svara på frågor och koncentrera sig så länge.
Brukar inte funka längre än 30 minuter.

Lyxfällan då.
Lyxfällan igår handlade om ett par stofiler i Villhelmina. Man blir mållös.
I det här programmet var det inte själva knaset med ekonomin som gjorde mig så upprörd och engagerad. Det var det andra.
Mannen i huset, gjorde allt arbete utomhus ( skotta och klippa gräs typ) och övrig tid spenderade han i soffhörnet framför tvn, medans kvinnan gjorde allt annat. Jävla typiskt idiotupplägg.
Men av någon anledning så tror jag att det är så överlag i de flesta norrländska hem. Mannen sköter bilen, skotta och klippa gräs och kvinnan gör allt det andra. Ni vet, laga mat, handla, städa, tvätta, ta hand om barnen, skjutsa, lämna, hämta plus ett heltidsarbete...
Det är inte bara i norrland som det är så.
Det förekommer även i Stockholm.
Mentaliteten är nedärvd.
Jag gör det själv, så går det fortare, det blir rätt på en gång och jag slipper en massa gnäll.
Idiot!
Jag tror att det ordnade upp sig något för Benny och Nina.
De sökte jobb båda två, slutade snusa och dricka alkohol för tusentals kronor per år, slutade köpa chips, godis, kakor och läsk för dito, började dela på sysslorna hemma. Jag tror att de fick till en bättre tillvaro.
Jag brukar bli oerhört peppad på att ordna upp vår ekonomi, när jag sett de här programmen.
Vår ekonomi är faktiskt på väg att bli riktigt stabil.
Nu saknas bara den där bufferten på två månadslöner på sparkontot.
Sakta men säkert.
Vi kommer dit.
Det tar ett tag.
Men det måste gå.

Solen skiner idag och det känns lite vårigt i luften.
Ska det hålla i sig nudå?
Eller kommer det en snöstorm och förstör i helgen?
Jag jobbar förvisso hela helgen, så mig spelar det egentligen ingen roll.
Jag vill inte ha snö på söndag.
Tänkte träna då.

Vi säger så så länge.

Sådär.
MiniLiten kräktes hon med.
Till slut.
Jag började ana oråd, när hon bara satt och spottade vid lunchen.
Plättar med sylt och vaniljglass.
Skulle hon spotta ut det i vanliga fall?
Sällan Stellan.

När hon vaknade från sin eftermiddagsvila hade hon feber.
Jag kollar väldigt sällan hur hög temp de små har, man känner direkt om det är feber-feber eller om de bara är lite sängvarma.
Det är tämligen ointressant att veta enstaka temperaturhöjningar, men om febern är långvarig och påverkar allmäntillståndet, så kollar jag givetvis.

Det börjar tära nu.
Att ständigt ha en sjukdom av något slag som slår ned lite sporadiskt då och då.
Det känns så jävla lömskt.
Opålitligt.
Jag känner mig opålitlig.
Inget att räkna med.
Jag är lite ledsen i själen.
Trött.

Jag blev alldeles för inspirerad och måste kolla på lyxfällan. Det känns som att det kan vli ett bra avsnitt idag.
Det handlar om Benny och Nina. Norrland. Lyxfällan.
Återkommer.
 

Vi säger så så länge.

Magsjukan from hell.
Liten kräktes inatt.
Blärf.
I våran säng.
Nu har vi haft magsjuka, i olika valörer, sedan den 5e Mars.
Idag är det den 27:e.
Vad är det frågan om?
Är vi förbannade?
Någon kanske vill oss ont?
Jag tänker att det antingen måste vara vodoo av något slag, eller så är det retarderade föräldrar på förskolan, som inte har sina magsjuka barn hemma tillräckligt länge.
Jag är benhård på 48 timmar sedan senaste kräkning eller diarre.
Gärna en dag extra utanpå det om det går.
Jag förlorar pengar.
Javisst.
Men i längden förlorar man ju ännu mer, om man slarvar och låter barnen gå tillbaka till skola och dagis för tidigt.
Så var konsekventa med att vara hemma såpass länge att sjukdomen läkt ut, eller åtminstone inte smittar längre.
För allas skull, inklusive din egen.

Så nu sitter jag här.
Med min tekopp i handen, och funderar på vad jag skall hitta på för projekt idag.
Tvätta.
Kanske räcker med det.
Tvätta duntäcken är inte det roligaste.
Jag har inga tennisbollar, så det kommer aldrig att bli något fluffigt täcke nå mer. Mitt duntäcke..snyft.
Som jag för övrigt har sommar, vinter, höst och vår. Lägg till en värmekudde, året om. Det blir varmt och skönt.
Svettigt.
Ja.
Men varmt och skönt.
Kanske ska testa ett annat typ av täcke? Utan dun. Ett lite mindre varmt täcke. Finns det ett mindre varmt täcke, fast lika fluffigt och mojsigt som ett duntäcke?
Måste undersökas.
Ett madrasskydd kanske vore en investering?
Med tanke på alla kräkningar i sängen på sistone.
Inte fräsch bäddmadrass vi har längre.

En sån här har jag beställt idag. Till min laptop.

Älskar Gustav Klimt.
Älskar döden och livet-tavlan.
Vill ha en sån.
Men än så länge får det räcka med laptop-skin.

Vi säger så så länge.

Idag har jag fixat.

Sånt som jag för väldigt lääänge sedan skulle ha behövt fixa.

Hämtat ut medicin - check.
Köpt hudprylar till Mini - check.
Köpt vårjacka till Stora - check.
Köpt galonisar till Mini - check.

Köpte de här

Sophie la Girafe Baby har bara naturliga och rena produkter och är ecocertifierat eftersom 99,4 procent av ingredienserna är naturliga. Samtliga produkter är fria från GMO (genetiskt modifierade organismer), nanopartiklar, syntetiska parfymer eller färgämnen, animaliska ingredienser, ftalater, parabener, klor, natriumlauryletersulfat, metylisotiazolin triklosan, propylenglykol, benzobarbital, fenoxietanol och petrokemikalier. De är också fria från gluten, nötter, doftallergener och starka eteriska oljor.

Köpte en sån här:

Hittade en snygg skinnjacka på Lindex för en billig peng. Stora tyckte om den.
Win!

Jag har betalat min skuld på biblioteket, som jag inte visste att jag hade.
Lånat fräsiga barnböcker, med Liten, till kvällens sagostund.
Lånade Torka aldrig tårar utan Handskar till mig själv.
Har bara hört bra om den, men gillar inte Jonas Gardell, därför är jag väl sist i hela sverige med att läsa hans succeroman.
Men det skiter jag i, han är lika enerverande och vidrig i sitt sätt.
Jag vet att du är homosexuell, och det är jag helt okej med, verkligen. Men måste man vara så utåtagerande, provocerande.
Egentligen är det ju upp till mig ifall jag låter mig bli provocerad.
Jag ska sluta reta mig på Jonas Gardell. Jag ska börja älska Jonas Gardell.
Eller jag ska försöka sluta reta mig på hans provokationer.
Nu känner jag att jag är lite ute på hal is.
Vi stannar där.
Jag läser boken och får återkomma med tankar kring den.

Ser fram emot att gå till jobbet imorgon.
Det blir kul.
Jag hoppas bara att min näsa och bihålor har stramat upp sig en aning.
Vore en aning lättare att leva då.
Imorgon är det CrossNature.
Känn peppen!

Vi säger så så länge.

Så var det dags för nästa man i ledet.

Mellan kräktes igårkväll.

Hon hade haft ont i magen nästan hela dagen.

Vi åkte ut till Arlanda för att hämta utlandsresenärena. Jetlaggade och med oborstade tänder, plockade vi upp dom på terminal 5.

Min bror, hann vi som mest bara ge en kram och så var det hej då!

Vi tog ett snabbt pit-stop på donken, för att fylla på lite energi hos de minsta och kanske även den största, don Varras.

Det kändes jätteskönt att få vara tillsammans, om än bara för ett par fjuttiga timmar.

Vi tittade på alla bilder som de tagit i USA, så mycket de måste ha sett och fått vara med om.

De hade köpt skor åt oss alla, Converse skor åt alla barn och Pappan. Eftersom de inte har halv-storlekar på skor där borta, så var de lite för stora, men hellre det än för småa.

Pappans skor var damstorlek 9, och det skulle bli lite för mycket elaka styvsystrar över det hela om han skulle försöka klämma in sina fötter i en storlek 40.

Blocket.

Jag fick ett par superduper fina, sköna, helt perfekta Nike Flyknit Lunar 2.

De satt heelt perfekt. Jag kommer att flyga fram i sommar.

Mellan fick lite krämer och sådant från Victoria Secret, i en sån där fin rosa påse. Supernöjd kan jag tänka mig.

Jag fick också en hudkräm i burk, som doftar helt otroligt gott.

Men oavsett, presenter och allt, så var det så himla roligt att de kom hit och umgicks.

Jag hoppas att de kan komma ned och hälsa på en längre stund vid något tillfälle.

Nu har jag varit vaken i 3 timmar och klockan är inte ens åtta på morgonen.

Dagarna har blivit längre.

På något mystiskt sätt.

Vi säger så så länge.