Jag älskar att vara impulsiv.

Till en gräns.

Men nu är sovrummet målat.

Jag måste säga att det blev jävligt bra alltså. Bilder kommer snart!

Att måla rakt på strukturtapeten, blev fantastiskt fint.

Vi hade en superfin, alltså superfin på riktigt, grön strukturtapet i sovrummet.

Grön bas med lite gräddvita medaljonger.

När Jessica var på besök från Stockholm, fick vi feeling och målade en av väggarna vit.

Medaljongerna bryter igenom den vita väggfärgen och det blev verkligen jättefint.

I veckan som var, fick vi feeling igen och målade motsatt vägg lika vit. Så råkade vi dutta färg på väggen där sängen står och då var det ju inte mycket att fundera på...måla väggen vit.

Nu var det alltså tre vita väggar och en grön.

Vi hade faktiskt tänkt behålla det så, tills vi i förrgår låg och diskuterade om vi inte skulle måla den också i en annan färg.

Sagt och gjort.

Jag har ju en viss fäbless för grått.

Grått it is.

Vi valde Vulkangrå från Flügger.

Det blev sjukt snyggt.

Nu skulle jag vilja ha sängbord

Det här skulle funka!

Billigt och bra.

Har beställt ett antal planscher som skall hängas upp i trappen och i hallen.

Superspännande.

Har hört med min bror om han kan svänga in på IKEA när han ska åka hemåt v.10

Nu måste jag sätta igång och jobba.

vi säger så så länge!

Det blåste lite lätt uppe i Varras.

Det blåste så att strömmen gick.

Det är inte optimalt för strömslukande tonåringar och mörkrädda småkorkar.

Men det gick.

Mellan strömavbrotten på lördagen hann vi laga mat och se på lite Melodifestival.

...it´s gonna stiiiink, stink so bad...Hur tänkte Erik Saade nu?

Solen kikade fram mellan stormbyarna och vi hann skotta alla taken.

Förutom bastun. Och garaget.

Det får Don Varras fixa själv.

Natten mot lördag kom febern smygande över tröskeln.

MiniLiten började koka på förnatten.

Perfekt!

På morgonen upptäckte jag några små röda prickar.

Vattkoppor in da house!

Vabruari.

Pappan tar de första dagarna på vabveckan.

Jag får ta torsdag-fredag.

Jag har åtta miljarder APL-besök att hinna med, men det ska nog ordna sig.

Min Faster Mona är jävlat bäst!

Så att ni vet.

Nrä man inte kan och har tid att baka själv, får man levererat till dörren.

Win!

Jag ska bjuda min hattMona på middag.

Vad kan man annars ge, som tack?

Middag är väl bra?

Ällä?

Vi säger så så länge.

Pappan kom aldrig hem igår.

Han åkte på extra knäck idag.

Som jag hade sett framemot att han skulle komma hem.

Bu för extra knäck.

Igår hade vi avslutningsmiddag för två arbetskollegor, och det blev väldigt lyckat och framförallt gott.

Vi åt god mat och drack gott vin på Sveas.

Jag har ett major problem med min rygg just nu.

Vänster arm domnar bort hela tiden.

När jag sträcker armen snett/uppåt/bakåt får jag kramp i typ triceps.

Varje gång.

Precis som man kan få i vaderna, när man druckit för lite.

Som gör jävulst ont.

När jag sitter domnar den bort.

När jag ligger på mage i sängen domnar den bort.

När jag ligger på höger sida domnar den bort.

När jag ligger på vänster sida domnar den bort.

Jag kan fan inte sova.

Det gör ju inte direkt ont, bara otroligt störande, och lite halvjobbigt.

Jag försöker sitta korrekt, när jag skriver på datorn. 

Men vad ska jag göra? 

Jag måste ta kontakt med A-hälsan och försöka gå till en sjukgymnast, eller en massör eller nånting.

Hur som helst, idag är det äntligen fredag.

Vi åker upp till stugan.

Familjen.

Mojs!

Vi säger så så länge!

Tänk vad google är jävla bra att ha.

Om man använder skallen lite, så kan man lätt räkna ut min/km från löpbandets km/h.

60/ (hastigheten i km/h) = (tempo i min/km)

Den kan man också titta på om man tycker att det känns intressant.

Nu äre ba å köra!

Vi säger så så länge!

Jag känner mig som en elak fröken. 

Eftersom vi läser en kurs på 150 p på drygt fyra veckor är det rätt mycket som skall hinnas med.

Jag tycker att eftersom det är vuxenstuderande det handlar om, ligger ansvaret och ambitionen hos de studerande.

Jag spottar ur mig uppgifter och instuderingsfrågor på löpande band.

Jag har tänkt mig tre prov allt som allt.

Helst, om eleverna fick bestämma skulle jag skriva på tavlan, exakt vad det är som kommer på provet.

Hur gammal är ni?

Undrar jag.

Det är snart färdiga undersköterskor som, om ett par veckor, skall ut och jobba i vården.

Ta ansvar.

Tänk efter.

De finns de elever som kämpar, hårt, med varje inlämningsuppgift, varje rapport som skall skrivas.

Som aldrig kommer högre än till C-nivå.

Sen finns det de som aldrig läser en power point.

Som knappt har någon närvaro, som glider in och skriver alla prov på A-nivå.

Sånt är så jävla irriterande.

Hur gärna man än skulle vilja ge ett A till de som inte klarar högre än C, så finns det helt bananas med regler och mål som jag måste följa enligt skolverket.

Det är både svårt och lätt att sätta betyg.

Svårt för att man blir engagerad och man vill så gärna ge ett tröstbetyg.

Men också att man kan gömma sig bakom skolverket.

Hur som helst.

Nu skriver de prov.

I folkhälsopolitik, arbetsplatsmiljö och sånt som känns extra ospännande.

Igår körde det ihop sig kan man säga.

Jag slängde in lax i ugnen, satte igång potatis och snörde på mig löparskorna.

MiniLiten framför Laban i soffan, Liten framför Minecraft och Mellan och Stora klarar sig ju liksom alldeles själva.

Upp på bandet för att riva av dom där kilometrarna.

Fixade det, typ, nästan felfritt.

Med avbrott för blöjbyte och byte av program.

Men det är en sak jag inte fattar. 

Alltså, om jag skall hålla en fart på 7 min/ km.

Mitt löpband anger km/tim.

Jag kan inte tänka.

Alltså det blir broccoli i knoppen.

Döööh.

Jag blir galen.

Fiskmås.

Ikväll ska vi avtacka två stycken arbetskollegor som slutat/slutar.

Jag har fixat så att vi ska äta middag på Sveas.

Smarrigt.

Jag har köpt en lyxig flaska bubbel.

Som jag ska ha före, under och efter middagen.

Det får liksom räcka.

Jag ska ju upp och jobba imorgon för bövelen.

Ikväll kommer Pappan hem!

Hurra!

Saknar honom så infernaliskt på veckorna.

Har sovit som en jävla kratta inatt. Alice har haft stora problem att liksom hitta en perfekt plats i sängen, hon har rastlöst provat sig fram med sin gröna lilla kudde hon bär i munnen. Ikaros hade noll problem att hitta en bra plats. Prick på min kudde med nosen rakt på min kind.

Sen väckte han mig strax efter fem och tyckte då att det var väldigt nödvändigt att slicka mitt ansikte rent.

Men jag har inte blivit störd av katterna, utan av orolig sömn bara. Hade svårt att somna, sov och drömde oroligt.

Det blir en perfekt dag!

Hurra!

Idag kör vi på repeat:

Vi säger så så länge.

Jag har nu haft en märklig nackspärr i ett par dagar.

Min vänstra arm domnar bort meste hela tidn.

Skitjobbigt.

Idag ska jag springa på löpbandet igen.

Nu ska jag vakta prov med elever som int våga sig hit och skriva på utsatt tid!

Vi säger så så länge!

Sist jag skrev så var det sista oktober.

Då hade vi bott i huset drygt en månad.

Nu är vi inne i februari.

Tänk vad tiden går fort när man har roligt.

Jag tänkte summera lite snabbt.

Hösten gick långsamt över till vinter och jag jobbade extra på äldreboendet och i nattpatrullen. I slutet på November halkade jag in i skolans värld och blev lärare/mentor för en åldersintegrerad klass på Storskogen- Ringelskolan. Att gå från undersköterska till lärare till x antal barn i klass 1 till 3, var en spännande och roligt utmaning.

Pappan jobbade på i Umeå och helgpendlade på i god min. Inte så värst roligt att komma hem till en stressad kärring, men hem kom han iallafall varje helg.

Julen kom, och mitt vikariat på mellanstadiet förnyades inte, då man inte visste hur behovet skulle se ut efter jullovet.

Under jullovet jobbade jag några nattpass, och sökte på skoj en tidsbegränsad tjänst som vårdlärare på Sandbackaskolans vård och omsorgsprogram.

WHO KNEW!

Nu jobbar jag då som lärare, på gymnasiet fram till skolavslutningen och man vet aldrig. Kanske jag får fortsätta till hösten.

Pappan fortsätter helgpendla tills han får ett jobb här i Arvidsjaur. Vilket kan ta ett jävla tag. Svågerpolitiken har ett järngrepp om alla jobb här.

Nu fokuserar jag på barn, jobb, man, hus, familj och vänner. I den ordningen typ.

Eller vänta...

vart kommer jag själv in där?

Ny ordning:

Barn, mig själv, man, familj och vänner, jobb och hus.

Eller?

hmmm, måste jobba på den där prioriteringsordningen.

Börjar min resa mot premiärmilen på 60 min nu.

Gårdagens pass:

Löpning 7 min/km - 3 m

Ett pass med Adrian James 6 Pack Abs Workout.

Mycket händer i alla fall här uppe i norr.

Snö.

Kallt.

Men vi bor i ett vykort!

Jag är lycklig varje dag jag kliver ut på bron i snöstorm, -25 grader och fortfarande kolsvart ute.

Vi säger så så länge!

Borde min dag bli.

Jag kommer kanske att överleva.

Vi backar bandet lite.

Hämtade Stora och Mellan på flyget igår.

Skönt att vara fulltaliga igen.

De hade haft det...bra. Typ.

Det känns lite bortkastat att betala 3000 kr varje månad för att de skall åka ned.

Men då talar jag bara ur min egen synvinkel.

Stora sitter på sitt rum hela vistelsen. Kommer kanske ut för att äta lite mat.

Mellan åker till sina kompisar, och spenderar en hel kväll med Pappan, alltså plastPappan.

De flög ned på måndagkväll, och kom hem igår morse.

Jag vet inte.

Mycket väsen för ingenting.

De vill inte åka heller. Ser ingen anledning, eftersom de ändå inte umgås.

Men nu är så här vi har det. Vi har kommit överens om detta, detta var dealen för att vi skulle få flytta.

Hur som helst.

Min nya arbetskamrat Maria kom förbi med sina tvillingflickor på eftermiddagen. Hon hade grävt i sin ridgarderob och hittat flera par ridbyxor, så nu har Mellan 4 par att varva mellan.

Nu måste jag bara köpa ridsockar och ridvantar så är vi good to go.

Så att hon har.

Liten följde med på stallet efter maten sen.

De hade tipspromenad på häst, plus gratis barnridning. Liten ville så innerst innerligt prova, men hade väldigt svårt med att våga.

Det är väldigt svårt för honom att prova på nya saker, vet inte varför men det hänger ihop med hans diagnos. Han kände sig nog pressad av att Marias tjejjer hoppade av och på hästarna där, så till slut, hade han processat klart och ville försöka.

Han vill nu rida varje dag.

Vi åker nästa torsdag och provar på.

Tycker han att det är roligt, så sätter jag honom i en barngrupp, de har en riddargrupp bara för pojkar!

Väl hemma efter stallet, hoppade Liten och MiniLiten i säng och Syster med Man kom för att vi skulle ha film kväll.

När Liten somnat hade vi skrattfest och åt chips.

Vi såg Let´s Be Cops.

4 kaffekoppar av 5 möjliga.

När filmen var slut, gick vi och la oss. Mellan ville sova i min säng, och jag måste säga att jag inte tänkte efter så värst.

Efter en stund kom ju Liten och trängde sig ned mellan oss i fotändan, och efter ytterligare någon timme stod MiniLiten och skrek för full hals. Hon ligger ju sällan stilla utan kastar sig fram och tillbaka i sängen. Liten låg ovanpå mitt täcke så att jag inte kunde röra mig. Halv fyra. Smått panik. Måste sova!

Lägger tillbaka MiniLiten i sin säng, hon gallskriker och är asförbannad.

Bär Liten till sin säng, väcker Mellan som tassar in till Liten.

MiniLiten skriker och gapar och undrar vad faan som står på.

Till slut somnar hon, och det blir tyst och lugnt i sovrummet.

Mellan tröttnar på att ligga i Litens säng, den är ju pytteliten, så hon tassar nedför trappan och lägger sig i sin säng.

Varpå Liten kommer in till mig och börjar diskutera varför han inte kan få sova hos Mellan.

Varpå MiniLiten ställer sig upp i sängen och börjar gasta igen.

Försöker med vän röst att säga till Liten att lägga sig ned och försöka somna om, vilket han inte alls kan förmå sig till, vilket medför att han blir asledsen och börjar skrikgråta. Stackarn.

Då har vi alltså två skrikgråtande barn i sovrummet igen, och till slut ruttnar den här kärringen.

Bär, eller drar, in Liten i sin säng och säger godnatt. Han fortsätter att skrikgråta i sin säng.

Lägger ned MiniLiten och lägger mig i sängen, med gråt i halsen och hjärtat rusande i hundranittio.

Efter en stund somnar MiniLiten om, och Liten trippar in i sovrummet igen.

- Förlåt mig mamma, det var inte meningen.

För vad tänker jag, det är ju jag som ska säga förlåt för att jag blir så jävla förbannad, för att det är helt omöjligt att lägga det här jävla pusslet...själv.

Han lägger sig ned och somnar på direkten.

Jag somnar också tillslut, med oerhört dåligt samvete och en känsla av att morgondagen blir tung.

Men alltså allvarligt.

Hur gör man?

En sak är då jävligt klart.

INGA barn i sängen på natten.

EVER!

Tror ni på det?

Mjä.

Jobbar natt inatt och imorgon natt.

Kul.

Vi säger så så länge.